- Det kan vara farligt för en art att man går ut med att den har blivit sällsynt om den inte samtidigt skyddas från exploatering, berättar Franck Courchamp, forskare på Universitetet i Paris.
- Internet bidrar i hög grad till att påskynda arters utrotning eftersom det är så lätt för säljare och köpare att få kontakt, säger Ernie Cooper, chef för avdelningen för handel med vilda djur på World Wildlife Fund i Kanada.
- En säljare kan snabbt och enkelt göra sig av med 200 salamandrar via internet, vilket skulle ha varit väldigt svårt för bara tio år sedan. Det är skrämmande hur fort en art kan bli utrotad, tillägger Cooper.
För två år sedan upptäckte han att 50 salamandrar av arten neurergus kaiseri, en prickig vattenödla som hör hemma i Iran, var till salu i Kanada. Via den kanadensiska försäljaren hamnade han hos en ukrainsk försäljare som kunde erbjuda 200 individer av samma art.
- Det finns mindre än 1 000 exemplar kvar av den här ödlan i ett fåtal vattendrag i Iran. Trots att de är fridlysta och samlas in illegalt är det inte förbjudet att sälja dem på internet, säger Cooper.
Internationella naturvårdsunionens, IUCN:s, röda lista över utrotningshotade djur räknar nu kaisern till 'akut hotad', tillsammans med 16 000 andra växter och djur som riskerar att helt försvinna. Röda listan är indelad i fem steg: missgynnad, sårbar, starkt hotad, akut hotad och försvunnen.
Inte helt oväntat har samlarpriset för en kaiser stigit från 200 US-dollar till 400 US-dollar styck, och de är till salu än i dag.
- Den röda listan innebär inte att det finns något lagligt skydd för arter, därför kanske det är bättre att hemlighålla vilka arter som är akut hotade, säger Peter Galvin på Centrum för Biologisk Mångfald, CBA, i Kalifornien.
Många gånger är dock det enda sättet att hjälpa en art som hotas av utrotning att motivera regeringar att stifta lagar och vidta andra åtgärder för att skydda dem. Kina gjorde exempelvis det för att skydda pandan, sedan rapporter om pandans status publicerats runt om i världen.
- De flesta länder vill inte att deras arter ska försvinna helt, menar Galvin.
Men för kaisern är det troligen redan för sent. Även om Iran skulle förbjuda handeln kan processen ta mer än två år.
Att utbilda samlare om konsekvenserna av deras hobby, att de driver arter till utrotning, verkar heller inte fungera. De är ofta experter som vet att arten nästan helt försvunnit, men anser ändå att de bara måste ha den i sin samling, uppger Cooper.