– Det är det historiska problemet med den vite mannens identitet, som nästan är lika med krig, våld och aggression, säger Martin Sjöberg.

Utställningen på Uppsala konstmuseum är första gången materialet visas i sin helhet. Martin Sjöberg har arbetat med det i åtta år mellan 2001 och 2009 men aldrig ställt ut det samlat, även om ett par verk har visats på andra ställen.

Skulpturerna, fotografierna och målningarna är inte lätta att titta på. Det skaver och gör ont, i vissa fall är det närmast groteskt. Dom utforskar ett fysiskt mansideal, där kroppen står i fokus. I ett av rummen står skulpturen Perfectly Human. Det är en ensam dvärg, där kroppen och huvudet är baserade på Martin Sjöbergs egna kroppsdelar, medan händerna och fötterna tillhör en kvinnas, dessutom pryds dvärgen av en enorm manslem. Martin Sjöberg förklarar att han vill gestalta begäret, och kallar figuren ”en ond gud,” eller ”ett mentalt missfoster.”

Men om det är ett begär, innebär det att det är någon form av kroppsideal?

– Det är en realitet, det är mänskligt att fela och det är i alla högsta grad mänskligt att begära, säger Martin Sjöberg.

När Uppsala Fria besöker konstmuseet är utställningen inte riktigt klar. Ramar hamras ihop för de stora, svartvita teckningarna och podierna för vissa skulpturer är inte färdiga. Men de flesta står på plats, liksom de flesta tavlor och fotografier hänger uppe. Det mänskliga temat återkommer i alla rummen, och det mänskliga i att fela. Men det är inte att fela på ett snällt och naivt sätt, utan snarare brutala misstag. De svartvita teckningarna går under namnet Study in Aggression, och det säger ganska väl vad det handlar om. Martin Sjöberg iscensatte ett våldsamt slagsmål med en vän som dokumenterades i fotografier. Det är dessa foton som ligger till grund för teckningarna.

– Jag vill språkliggöra det. Skapa en berättelse som handlar om ren aggression. Det finns inget offer, och inget utnyttjande, det är ingen som vinner eller förlorar, säger Martin Sjöberg.

– Jag tycker det är fel med våld, men det är ändå alltid så närvarande.

Det starkaste rummet är det som har fått ge namn till hela utställningen – Man Acting Out. Det är fyra stora, färgrika fotografier där konstnären själv spelar den mansroll som allting handlar om. Han porträtteras naken – förutom ett par små, svarta kalsonger – på platser som på många sätt skulle kunna vara tilltalande, men där stämningen tyder på något ytterst obehagligt – på gränsen till vulgärt. På bilden Delusion of a Man ligger konstnären på en strand med lugna vågor bakom sig, men med kroppen delvis täckt av lera och ett ansiktsuttryck som tyder på en enorm rädsla är det en bild som är allt annat än trivsam. Samtidigt som det är svårt att värja sig och titta bort.

Martin Sjöberg blev påverkad av den genusteoretiska och postkoloniala stilbildning som var närvarande i konsten då han utbildade sig i början av 1990-talet.

Han vill inte gestalta genusteori, men gillar att vara informerad om de teoretiska perspektiven. Konsten ger utrymme att berätta något som inte går att göra inom akademin.

– Jag kan bara komma åt det här om jag kan verka bortom språket, annars skulle jag ha syssla med mansforskning eller genusvetenskap.

– Om man inte föds till kvinna så föds man inte heller till man.