I Malmöstadsbiblioteks foajé står numera en dator med touchscreen utplacerad. Fjärilsboken eller Boken om oss är det senaste tillskottet i bibliotekets strävan efter förnyelse och omstrukturering. Härska både vuxna och barn kunna sätta samman små meddelanden, antingen genom att sammanfoga på förhand givna ordsatser eller genom att skriva in texter helt på egen hand. Efter några sekunder projiceras de färgglada fjärilarna på väggarna runt omkring i biblioteket.

– Fjärilarna är en primitiv form av kommunikation, säger Elsebeth Tank, chef för stadsbiblioteket.

– Men idén är att undersöka hur man kan använda sig av tekniken för att skapa ett innehåll som är relevant.

Tekniken ska i framtiden användas för att kommunicera med författare som befinner sig i andra delar av världen, ett led i bibliotekets satsning på den internationella författarscenen. Man vill helt enkelt locka fler besökare till den breda samlingsplats som Tank vill att biblioteket i framtiden ska utgöra.

Under sensommaren 2009 rasade en tidvis hätsk debatt om folkbibliotekets roll och framtid. Flera av stadens författare, däribland jag själv, undertecknade ett upprop på Sydsvenskans kultursida under rubriken Någonting är ruttet på Malmö stadsbibliotek. Bakom uppropet låg dels en oro för att delar av bibliotekets boksamlingar gallrades bort, dels var det en reaktion på en kulturretorik där ”medborgare” ersätts av ”konsumenter” eller ”besökare” och där frågor om innehåll och ideologi ofta åsidosätts till förmån för sådana som rör teknik och form.

Efter en tid tycktes allt återvända till det normala. Positionerna hade dragits upp, medielogiken spelats ut. Men vad hände sen? Är striden om allas vårt bibliotek nu avgjord? Jag frågar författaren Andrzej Tichy, initiativtagaren till uppropet och debatten, om han har fått en ny syn på utvecklingen?

– Jag har ingenting emot fjärilar eller digitala medier. Naturligtvis ska det finnas både musik och dataspel på ett bibliotek, säger han.

– Problemet är att det fortfarande saknas ett samtal om bibliotekets verksamhet. Vad ska biblioteket göra och vara? Om det viktiga är att exempelvis värna om barn som inte har tillgång till svenska genom att locka dem till biblioteket, vad ska de göra när de väl är där? Leka av sig energin?

Tillbaka till foajén. Tillsammans med några nyfikna besökare försöker jag foga samman en textfjäril. Det är lite av en blandning mellan kylskåpspoesi och klippdockor över det hela. Elsebeth Tank förklarar att de olika fjärilarna på skärmen representerar det goda, det sköna och det sanna.

– Vi vill gärna få med poesin i det hela, säger hon.

Det låter öppet och välkomnande, och idén till den interaktiva boken kom också från sagolekplatsen utanför huset, där det om somrarna är fullt av fjärilar. Med lekplatsens metoder vill man få barnen till biblioteket. Men varför? Vad är det som är viktigt med att locka människor hit?

– Biblioteket ska vara en demokratisk och kravlös samlingsplats för alla. Vi vill överraska och ha en superbra connection till samhället, säger Tank och fortsätter med stor entusiasm att tala om inklusivitet, demokrati och tillgänglighet.

– Biblioteket ska bygga gemenskap.

Det är såklart en oantastlig retorik. Ingen vill väl ha ett bibliotek som skapar utslagning, är otillgängligt eller exkluderande? Men frågan är vad man ska med all denna gemenskap och demokrati till.

Är det inte böcker och litteratur som är bibliotekets kärnverksamhet?

– Nej, det är demokratin, svarar Tank.

– Utvecklingen av mötesplatsen, att det ska vara en plats för alla, oavsett bakgrund. Det är bibliotekets viktigaste uppgift.

Men finns det en fortlöpande diskussion om vad biblioteket är och ska vara, internt?

– Huvudlinjerna ligger fast. Nu är vi i action mode.

Full fart framåt alltså. Inte så mycket tid åt finlir kring bibliotekets ideologiska framtid. Nästa stora utmaning, förklararar Tank, är istället att utvärdera bibliotekariens roll. Tillsammans med Malmö högskola, Copenhagen business school, Köpenhamns och Lunds universitet har biblioteket sökt pengar för ett projekt som syftar till att stärka bibliotekariernas kompetens. Hur ska framtidens bibliotekarie se ut, vad ska yrkesrollen innehålla?

Det äronekligen viktiga frågor, även om kompetensbegreppet känns hopplöst förankrat i upplevelseindustrins nyspråkliga korridorer. Tiderna har ändrats och på folkbiblioteket verkar det numera vara viktigare med kompetenta än med kunniga bibliotekarier. Det är kanske för tidigt att dra långtgående slutsatser om Elsebeth Tanks The darling library, men det är beklämmande att boken inte längre tycks stå i centrum. Bibliotek betyder ju faktiskt boksamling, trots att hyllorna på golvet i Ljusets kalender för tillfället gapar tomma.b