”…stel och styv i varje lem/och under honom låg min fru i frivilligt kläm/…” Orden strömmar ur Henrik Bergkvist mun när han läser upp dikten om hur han förlorade sin tro på trohet. Det är första kvaltävlingen i Poetry Slam SM som i år går i Uppsala, och det är en engagerad publik som lyssnar vid Reginateaterns caféscen. Många är på något sätt själva delaktiga i deltävlingen. Antingen är de en av de sammanlagt tolv poeter som läser under kvaltävlingen, eller så kanske de sitter i den fem man starka juryn som röstade fram Växjös Henrik Bergkvist som deltävlingens vinnare.

En timme tidigare hade SM invigts av kulturkontorets chef Sten Bernhardsson. Han hävdade att jobbet som kulturchef kunde innebära flera nära döden upplevelser, men att stå på Stora scen och prata innan landets bästa estradpoeter ska uppträda är närmast att liknas vid självmord. Nu är det som tur är inte riktigt så allvarligt. Istället är det ganska högt i tak i lokalerna och det är betydligt fler än poeterna som hörs mellan uppläsningarna, även om publiken visar största respekt när någon läser.

En av de poeter som tävlar är Manja Waltman Kobari. Hon är hemmahörande i Småland men har mer eller mindre av en slump adopterats av Sollentunas lag. Hon pluggar ett mastersprogram i Uppsala, och brukar sova hos en vän i Sollentuna när hon är här för studierna. När hon var där i april hade Sollentunas författarsällskap en uttagningstävling på biblioteket dit vännen bjöd med henne, och då laget bestod av tre män gav hon sig den på att hon skulle komma med som kvinna.

– Det är som carpe diem, när man lever här och nu så händer plötsligt någonting bra och fint.

Manja Waltman Kobari hade aldrig tävlat i poesi tidigare, även om hon gav ut en poesisamling redan 2001, och har sysslat med både konst och musik. Enda gången hon försökte sig på slampoesi var i Stockholm och då fick hon inget positivt intryck. Hon tyckte det saknades djup, men nu lyfter hon fram den nära kontakten som uppläsaren får med publiken.

– Mötet med publiken är viktigt. Tävling är alltid tävling, men det viktigaste är kontakten med publiken.

Många av dem som arrangerar tävlingen är veteraner i sammanhanget. Bland annat Marcus Priftis som i fjol var med i det vinnande Södermalmslaget och Kung Henry, eller Nils Jansson vilket är hans födelsenamn, som delade segern i den individuella tävlingen med Emil Jensen 2004. De är båda nöjda med förberedelserna inför arrangemanget.

– Vi har väldigt duktiga och vana människor som har varit med tidigare, det underlättar, säger Kung Henry som är artistansvarig under tävlingen.

– Planeringen har olika faser, som att fixa lokal, söka pengar – vilket Maria [Björk, tävlingens projektledare, red. anmärkning] är väldigt duktig på – till att bestämma reglerna och planera själva tävlingen, fyller Marcus Priftis i.

Kung Henry är även en av tävlingens gästartister, men han har inget stort sug efter att tävla själv längre.

– Jag tävlar lite då och då när jag blir inbjuden till tävlingar utomlands, men här känner jag inte att jag behöver tävla, jag har fått upp mitt namn tillräckligt. Men man ska aldrig säga aldrig, ingen går säker.

Efter att kvällens gästuppträdande av stå upp-komikern Elina Du Rietz är det dags för Uppsalalaget att göra entré i tävlingen. De hade ett stort stöd av hemmapubliken och Saman Faramaxi kom fyra i den individuella tävlingen med sin samhällskritiska läsning om hans ifrånsprungna generation. För laget gick det dock sämre då de kom sist i premiär-kvällens kval mot Göteborg och Södermalm. Tävlingen är dock lång, och vid tiden när den här tidningen kommer ut kanske Uppsalapubliken förbereder sig för att stödja sitt lag i lördagens final.