Litteratur

Vladimir Putin och rysskräcken

par Behrendt •

Vladislav Savics bok Vladimir Putin och rysskräcken är en lektion i rysk nutidshistoria och en uppfriskande kritik av västliga mediers behandling av landet.

Savic ursäktar inte Putins strupgrepp på en spirande demokrati, men han försöker förstå och problematisera. Analysen känns ganska självklar och är lätt att hänga med i. Utan att använda ordet ”diskurs” en enda gång lyckas Savic visa vilken generande fördomsfull Rysslandsbild svenska medier sprider.

När Ryssland vill bygga en gasledning genom Östersjön är misstänksamheten så bisarrt stor i Sverige att somliga (läs folkpartister) till och med antyder att ledningen ska utnyttjas som något slags spioncentral.

När Ryssland slår till militärt i Georgien 2008 lyckas nästan alla journalister missa att det är Georgien som startar kriget. Folkpartiet slår på stort och kräver svensk militär närvaro på Gotland och Carl Bildt jämför Putin med Hitler.

Savic, som bland annat har varit Moskvakorrespondent för Ekot, skriver att ryssen i gemen är utled på att aldrig få någon respekt västerifrån.

Alla utländska krav på demokratiutveckling ses dessutom med stor skepsis efter det kaotiska 1990-talet. ”Demokrati” i västlig bemärkelse betyder för många bara rövarkapitalism och en genomkorrupt men ändå väststödd Jeltsin. ”Verklig demokrati för mig är bröd på bordet”, säger en ryss som Savic talat med.

Och bröd är något Putin i viss utsträckning har lyckats skaffa fram. Det är först och främst därför han är så populär, inte för att ryssarna är ett omoget folk som inte är vana att tänka själva.

Det känns så naturligt när man skriver det. Men efter åratal av svensk medierapportering krävs en reningskur à la Savic för att förstå det.