Insatsen i Afghanistan är kanske Sveriges enskilt viktigaste säkerhetspolitiska fråga. Precis som i andra länder. Nato ville ha fler soldater från Nederländerna men då sprack samlingsregeringen. Socialdemokraterna stod fast vid att trupperna ska tas hem. I opinionsmätningarna inför det förestående valet (den 9 juni) går partiet fram stort.

I Storbritannien gav frågan vind i seglen till Liberaldemokraterna.

Men i Sverige vill S undvika en valdebatt om Afghanistan. I en uppgörelse med MP skjuts den fram till efter valet. Nästa år ska insatsen utvärderas. I den rödgröna oppositionen står V ensamt för en annan politik än alliansregeringen. Efter partiets kongress står kravet inskrivet i valplattformen. Ombuden röstade ner partiledningen som ville ha fria händer i regeringsförhandlingarna.

Före V-kongressen sa Vänsterns talesperson i utrikesfrågor, Hans Linde, att det är realistiskt att trupperna tas hem under mandatperioden. Kongressbeslutet betyder att oppositionen inte kommer att kunna stoppa huvudet i sanden.

– Det kan jag leva med, kommenterar Lars Ohly mediernas fokusering på att partiledningen ”kördes över”. Det ändrar inte vår uppfattning. Vi har länge sagt att trupperna ska tas hem.

Med kongressen i ryggen kan Ohly stå rak i frågan när de rödgröna diskuterar den.

Förmodligen kan han också leva med att försvarsminister Sten Tolgfors var snar ut med att på Newsmill anklaga Vänsterpartiet för att gå emot FN-resolutioner och svika internationell solidaritet.

Det är alliansens taktik, så ska Olle motas i grind och den rödgröna splittringen lyftas.

Så här formuleras den på ledarplats i oberoende liberala Sydsvenskan:

”Regeringen gör – med rätta – stort nummer av att oppositionen inte kan enas i vad som är den enskilt viktigaste säkerhetspolitiska frågan just nu: den svenska insatsen i Afghanistan.

Vänsterpartiet vill ut ur Afghanistan så fort det någonsin går. S och MP är ense om att åtminstone stanna ett år till. Vad en rödgrön regering tänker göra? Fritt fram för gissningar.”

Riksdagsledamoten Christer Nylander (FP) gick i Sydsvenskan till storms mot vänsterns isolationism i Afghanistanfrågan och angrep Skånes socialdemokrater för att driva S åt vänster.

Det var också Sydsvenskans egen korta ledarkommentar till Skånekongressens krav att ta hem trupperna: de strör salt i Mona Sahlins sår och driver en V-linje.

Också MP sätter ner foten. Uppgörelsen med S till trots förtydligade språkröret Peter Eriksson efter partiets kongress att trupperna kan tas hem under mandatperioden.

– Vi har länge talat om en exit-strategi och en del har trott att vi inte menar allvar men det gör vi alltså.

När Mona Sahlin i SVT:s telefonväkteri fick frågan hur länge vi ska ha soldater i Afghanistan svarade hon:

– Så länge som Sverige gör en insats för freden och så länge som civilbefolkningen i Afghanistan behöver stöd och skydd av FN, så länge ska Sverige vara där.

Blind för realiteterna, och tondöv inför partiopinionen. För trots att det socialdemokratiska Skånedistriktet kräver att soldaterna ska tas hem, trots tunga socialdemokratiska röster som Thage G Peterson, Maj-Britt Theorin och Pierre Schori, trots att Sveriges största dagstidning Aftonbladet och flera S-märkta tidningar driver kravet, väljer S-ledningen att stoppa huvudet i sanden:

– Så länge som Sverige gör en insats för freden...

Kanske kommer kraven från partiets fotfolk och från väljarna att ge S-ledningen mer bekymmer än alliansens fixering vid rödgrön oenighet. Kanske kommer vi att se en opposition värd namnet.

Kanske kommer också allianspartiernas fotfolk och väljare att också där tvinga fram en tillnyktring: varannan Centerväljare, fyra av tio Moderat- och Kristdemokratväljare och rentav var tredje som lagt sin röst på Folkpartiet vill ha hem soldaterna.