Fördömanden men inga sanktioner
Israels räd mot hjälpkonvojen till Gaza har mött skarpa fördömanden från omvärlden, men landet har ridit ut värre stormar förut utan att de ekonomiska och militära relationerna med västvärlden skadats. Det finns knappast något annat land i världen som kan angripa ett fartyg från ett NATO-land på internationellt vatten och döda flera civila – utan att drabbas av sanktioner.
Flera medlemmar i FN:s säkerhetsråd kritiserade inför ett extrainsatt möte på måndagskvällen Israels räd mot Frihetsflottan. I individuella uttalanden krävde Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina att Israels blockad mot Gaza ska hävas, medan USA nöjde sig med att antyda att den borde lindras.
Samtidigt kritiserade USA:s sändebud Alejandro Wolf organisatörerna av den stoppade hjälpkonvojen.
– Direktleveranser via havet är varken lämpligt eller ansvarsfullt under de rådanade omständigheterna, sade Wolf enligt AFP.
Den hårdaste kritiken av Israel kom från Turkiet.
–Israels aktion är ett brott mot internationell lag. Enkelt uttryckt är det liktydigt med banditism och sjöröveri. Det är mord utfört av en stat, sade landet utrikeminister Ahmed Davutoglu, enligt AFP.
Turkiet ville att säkerhetsrådet tydligt skulle fördöma Israel för brott mot internationella lagar och kräva kompensation till offren samt ett hävande av blockaden mot Gaza. Ett förslag till uttalande blockerades dock av USA, som har vetorätt i säkerhetsrådet. Efter tio timmars förhandlingar antogs istället en resolution som manar till en ”opartisk utredning” av händelserna.
Över 400 de 581 passagerarna på fartyget Mavi Marmare var turkiska medborgare, och en turkisk välgörenhetsorganisation var medarrangörer till konvojen. Den våldsamma räden mot båten har därför beskrivits som dödsstöten för de turkisk-israeliska relationerna.
–Våra relationer med Israel kommer aldrig bli desamma, sade Hüseyin Celik, talesman för det styrande partiet AKP, i måndags.
Det är dock oklart i vilken utsträckning det diplomatiska bråket verkligen påverkar de nära ekonomiska och militära banden mellan de båda länderna. Handeln mellan de båda länderna är värd 3 miljarder dollar årligen, och till stor del rör det sig om export av militär utrustning fån Israel till Turkiet.
Sedan islamistiska AKP vann valet i november 2002 har Turkiets framtoning i regionen förändrats. Men trots den turkiska regeringens skarpa fördömanden av Gaza-kriget förra vintern rapporterade internationella medier i januari i år att länderna fortsätter förhandla om försäljning av obemannade flygplan till det turkiska flygvapnet. Och samtidigt som Turkiet nu har kallat hem sin ambassadör – och ett ungdomslag i fotboll – från Israel meddelar militären att man upprätthåller sin kontakt med den israeliska militärledningen.
Landets premiärminister Recip Tayyip Erdogan står under hård press från opinionen, även sina egna anhängare, att svara på Israel angrepp. Men skulle Turkiet på allvar klippa de militära banden till Israel och införa handelssanktioner vore det inget mindre än en geopolitisk jordbävning, som allvarligt skulle skada Turkiets relationer till USA. Den strategiska alliansen mellan NATO–medlemmen Turkiet och Israel är en grundpelare i supermaktens Mellanösternpolitik.
Även EU:s höga representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton, fördömde i måndags Israels agerande och krävde att den ”kontraproduktiva” blockaden av Gaza ska hävas. Men några sanktioner eller ett hävande av EU:s handelsavtal diskuterades inte under Gaza-kriget, och är inte aktuellt den här gången heller. Samtidigt menar den Bryssel-baserade tankesmedjan International Crisis Group, ICG, att de som nu lättvändigt utfärdar fördömanden och krav på utredningar först borde erkänna sitt eget ansvar för händelserna och utvecklingen i Gaza.
I flera år har inte bara Israel utan också EU och USA fört en politik som syftar till att isolera Gaza i förhoppningen att det skulle försvaga Hamas – med det enda resultatet att civilbefolkningen drabbats, enligt ICG.
– Angreppet på konvojen är bara ett symptom på en strategi som implicit har godkänts av många, säger Robert Malley, chef för ICG:s Mellanösternprogram.
