Världen kommer till Uppsala igen, så inleder arrangörerna till årets i största performancesatsning: Friktioner – Internationell Performancefestival sitt pressutskick. Biennalen pågår under fyra dagar, programmet är späckat och utbudet och lokaliteterna mycket varierande. Temat andlighet har fritt tolkats av de 20 artister som bjudits in. Bland annat av Linus Raudsepp som, i rollen av ett av sina alias Bastian Damascus och tillsamman med sin grupp HEXENTRUPP, intar Museum Gustavianum under söndagseftermiddagen.

– Vi kommer att bjuda på ett väldigt speciellt skådespel. En blandning mellan modern dans, konstruktion och performance. En rituell upplevelse där vi försöker nå människan och hennes andlighet. Vi vill få folk att titta på sig själva och sin kropp och sin egen relation till andlighet, säger Linus Raudsepp.

Han vill inte lämna ut för mycket information som rör söndagens framträdande, men lovar ett djupt manus som samtidigt kan hanteras lättsamt – allt avhängigt betraktaren.

– Jag har ofta jobbat smalt men detta manus har en hyfsad bredd, det finns något där för alla. Samtidigt som jag vill att publiken lägger pannorna i djupa veck fungerar det även som en väldigt elegant och perspektivrik upplevelse som visar på trons och kärlekens många ansikten. Dialogen mellan ljus och mörker och hårt och mjukt.

Linus Raudsepp är självlärd som artist och konstnär. Han fördelar året lika mellan Stockholm och Los Angeles. Han är religiös men inte kristen, obotlig romantiker med spännande visioner, intar en tillsynes en enormt generös och tolerant inställning till sin omvärld samtidigt som han har bestämda åsikter.

– Nej, jag har aldrig varit på ett plugg utan rest och levt med artister. Men det är min school of hard knocks som lett fram till min speciella koreografi. Jag vill beröra människor. Biljettpriserna är subventionerade och du får en upplevelse som du bär med dig under resten av ditt liv till samma pris som en latte. Det är inte för dyrt, ingen är för ung eller gammal.

Var tror du att du befinner du dig om tio år?

– Om jag ska vara ärlig tror jag att jag gör exakt samma sak som nu om jag inte blivit rullad i tjära, fjädrar och blivit hängd. Jag har hittat mitt ställe och har kanske barn, höns, och ett par hundar. Och en orm, säger Linus Raudsepp och skrattar.

Är ormen viktig?

– Ormen gjorde allting, utan den och trädet hade mannen och kvinnan varken dragits till varandra eller haft problem. Ormen lade grunden till all lömskhet, hat, ondska, frosseri, begär, kärlek och lustar.

Men du är inte kristen?

– Kristus är något fantastiskt och vackert medan kristendomen är något helt annat. Den moderna kristendomen har inget med Kristus att göra. Vecka efter vecka visar kyrkans män hur vansinniga de är. Det är djupt tragiskt vad som har pågått och som pågår än i dag. Den katolska katekesen uppmanar till pedofili. Jag älskar Kristus och bibeln är en fantastisk saga med ett oerhört karaktärsgalleri. Jag har varit väldigt arg på kyrkans hyckleri och fulspel.

Museum Gustavianum tillhör bara en av de otaliga lokaler och platser som avsatts för performancekonst under festivalen. Tillsammans med SU-EN butoh company tar Uppsala konstmuseum som de själva säger steget ut från utställningsrummet för att i stället röra sig mellan stadens rum, Uppsala domkyrka och åter till konstmuseets vita kub.

Konstskapandet som ett andligt utövande lyfts fram, men även användningen av ritualer som en central del i performancekonsten. Invigningscermonin, som sker i Uppsala domkyrka, uppehåller sig exempelvis vid Maria-gestalten och är en hyllning till kvinnan, med performanceverk av den indisk-australienska konstnären Rakini Devi och festivalens curator SU-EN. En gråtkör har skapats för detta tillfälle med kvinnor med olika bakgrund från Uppsalaområdet. Kören följs av Mater Lactans, Den livgivande modern, i en bassäng av mjölk.

– Konsten har historiskt sett haft en mycket stark politisk roll där konstnärerna haft en central plats i samhället, vilket är viktigt för att behålla balansen. Med festivalen vill vi ta ut konstverken ur dess fasta form och placera den i människors vardag. Vad händer om konstnärer får mer att säga till om? Kommer människan att shoppa mindre och tänka mer, frågar sig SU-EN.

Hon hoppas på att dessa möten mellan konst och andlighet, mellan konst och människa både utmanar och skapar just friktioner som ger fördjupad insikt. Urvalet av konstnärer har enligt SU-EN gjorts med ett särskilt fokus på Sydostasien, Balkanländerna och Sverige.

– Men här har vi levt i fred och frihet, det går inte att jämföra vad konsten betyder här och där. I exempelvis Vitryssland hänger den direkt ihop med den politiska utvecklingen. Då blir ödmjukhet och de existensiella frågorna viktiga, inte materialism och konsumtion. Istället för jag konsumerar, alltså finns jag, handlar det om jag existerar, alltså finns jag.

Bland de mer namnkunniga i artistleden finns Vlasta Delimar från Kroatien och Boris Nieslony från Tyskland. Men även Ljubica Cvoric och Marina Tomic från Serbien eller Hiroko Tsuchimoto från Japan känns igen i perfomancekretsar. Hela festivalen avslutas med en naturlyrisk hyllning till Carl von Linné av konstnären och professorn Milos Sejn från Tjeckien. Hans performance fungerar även som en installation som kommer att visas på konstmuseet under sommaren.

Friktioner är i första hand ett samarbete mellan Uppsala konstmuseum och SU-EN Butoh Company men festivalen uppbär stöd från en lång rad instanser såsom Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Stiftelsen Framtidens kultur, Musik i Uppland, Film i Uppland, Uppsala kommun, Studieförbundet Sensus.