Litteratur

Historien börjar dramatiskt. Vi kastas från en tioårings uppsluppna födelsedagskalas till en tidigare familjetragedi. Sandras tvillingsyster Tea har hittats av ett jägarlag i en varglya och skjutsas hem till familjen av polisen, sex år efter att hon försvann. Kalaset avslutas abrupt och sedan blir livet helt upp och ned vänt för alla inblandade. Familjen sover på golvet med Tea den första tiden, ett barn som är mer av en varg än en människa. Hon varken pratar, går på toaletten – sina behov uträttar hon på golvet under skrivbordet i Sandras rum, eller äter på ett sätt som familjen är van vid. Istället morrar, rivs och bits hon.

Efter en dryg månad återvänder de till sina egna sängar men misströstar eftersom de inte upplever att Tea förändras. Hon fortsätter att vara varg.

Sandra börjar gå i skolan igen, hennes bästa vän Klara vill följa med hem som vanligt men får inte först. Ingen känner till att Tea är tillbaka. Sandra ger till sist med sig vilket får hemska konsekvenser. Tea river Klara så illa att hon får åka till sjukhus.

Kort därefter bestämmer sig de båda vännerna att Tea nog mår bättre om hon får komma tillbaka till sin vargfamilj. Sagt och gjort. Men Sandra har svårt att släppa sin syster i skogen, speciellt som Tea helt plötsligt ropar Sandras namn.

Traumat är igång igen. Tea är försvunnen en andra gång. Alla letar och Sandra har dåligt samvete. Hon ångrar sig men kan inte ta sig ur sin situation utan att falla rakt på ansiktet. Det ser länge inte bra ut för familjen.

Berättelsen tar en helt ny vändning när plötsligt det goda tar överhanden. Sandra får nog när jägarna som hjälper till i sökandet berättar att de samtidigt ägnar sig åt vargjakt. Hon ska rädda sin syster varg.

Boken är onekligen spännande men bitvis rätt läskig. Vi får följa Sandra i alla hennes känslolägen, det är inte alltid ett inkräktande syskon står överst på listan över favoriter. Men, som alla som har ett syskon vet, så är det ingen man är så snabb att ta i försvar mot andra som en nyss avskydd syster eller bror. Tvillingarna är bokens hjältar och klarar av både att bli beskjutna, rymma från sjukhuset och finta bort sina fiender – vare sig dessa är i form av dem själva, jägare i skogen eller mobbare.

Berättarlogiken för mig som vuxen håller sisådär men för representanter tillhörande målgruppen fungerar boken som det verkar riktigt fint. Linnéa Molin Wessberg, snart 9 år, fick i uppdrag att läsa boken. Hon svarar så här efter att formligen ha sträckläst den.

Vad tycker du om boken?

– Den är rolig, läskig, sorglig och glad. Jättebra, det är nog den bästa bok jag läst.

Var boken var övertygande, skulle detta ha kunnat hända i verkligheten?

– Vissa delar skulle kunna hända, att man blir bortlämnad tillexempel.

Vad tyckte du om Sara och Tea?

– Bra, Sandra var snäll. Tea var arg och läskig men blev snäll sen.

Var boken krånglig att läsa?

– Nej, den var bra och lättläst. Ett par ord var svåra att förstå.

Hur kändes det när vargarna sköts?

– Inget, det var ju inte så farligt. Det var ju bara en som sköts och det fanns ju åtta kvar.