Dövas nordiska kulturfestival hålls vart fjärde år och värdskapet roterar mellan de nordiska länderna. Ylva Björklund är projektledare och berättar att hon vill främja dövas delaktighet i kulturlivet, men också att hörande ska få en inblick i dövas kulturliv och i teckenspråket.

Den möjligheten ges på tisdag när den finska rapartisten Signmark uppträder vid festivalens avspark, Silent shout, på Sergels torg. Han rappar på teckenspråk och genom att studera videor på SDR:s hemsida kan publiken öva in texten och delta. Även den som inte hör kan känna rytmen i kroppen och Ylva Björklund berättar att många döva lyssnar på musik. Hon förlorade själv hörseln som barn och kommunicerar via teckenspråk. När jag träffar henne får en tolk omvandla tecknen till tal, och det ska poängteras att det verkligen handlar om att tolka; teckenspråket är ett helt eget språk vars grammatik och syntax skiljer sig från svenskans.

När jag frågar Ylva hur döva och hörselskadade organiserar sig säger hon att det är just teckenspråket som fungerar som sammanhållande faktor, snarare än hörselnedsättningens grad. Teckenspråket är en identitet.

Genom festivalen vill man uppmärksamma dövas situation, men framför allt är det en fest där döva ska kunna umgås med varandra och få en kulturinjektion. Kulturutbudet för döva är annars väldigt magert. En ljuspunkt är Tyst Teater, som är en del av Riksteatern och har arbetat för att lyfta fram teckenspråk som scenspråk sedan 1977.

Anna Ljungqvist är producent och tycker att det är fantastiskt roligt att man får vara en del av festivalen.

– Vi kommer att spela två olika föreställningar, säger hon. Sag(o)likt sa bröderna Grimm, och Dream boys, som handlar om att vara bög och döv. Vi hoppas att deltagarna ska våga sig upp på scenen själva också, med hjälp av vår workshop Open sign.

Tyst Teater spelar för både döva och hörande, ibland genom att en hörande skådespelare agerar röst åt övriga, ibland med en textmaskin.

– Det finns olika metoder, säger Anna Ljungqvist. Det viktiga är att det är tillgängligt för alla.

Att en nationalscen har en fast ensemble som spelar på teckenspråk är något unikt, berättar Anna Ljungqvist. Det finns en del dramatik som skrivs specifikt ur ett dövperspektiv men i övrigt fungerar Tyst Teater som vilken annan produktion som helst.

– Vi kämpar för att få resurserna att räcka till för alla genrer. Det är ju det enda sättet för döva att tillägna sig klassikerna till exempel. Och tyvärr kan det hända att en dövskola inte får chansen att se teater för det är ingen annan som gör teater på teckenspråk. Men där tror jag att vi kommer se en förändring i framtiden.