Stockholms Fria

Konst från loppmarknader och bakgårdar

Eljest Var: Liljevalchs När: T o m 15 augusti

Eljest är i sin dialektala betydelse en benämning på något som är annorlunda. Något som inte passar in, är lite egenartat, avvikande. Årets sommarutställning på Liljevalchs heter Eljest – en annan slags konst och visar konstverk som vanligtvis inte syns i den etablerade konstvärlden. Initiativtagare är Borghild Håkansson och Staffan Backlund som har rest runt i Norden på jakt efter konst undangömd i folks ladugårdar och byråer. De har letat på loppmarknader, frågat sig fram, knackat dörr.

Resultat är förstås brokigt och utställningen innehåller verk av ett sjuttiotal självlärda konstnärer. Här finns tavlor av mannen som målar maträtter för att han har dåligt med pengar och ofta går hungrig. Skogshuggaren som snidat fram djur av trädknotor och vresiga stammar. Sjömannen som gör madonnaliknande figurer och hästar med vingar och alltid låter konstverken innehålla klockor eftersom han som ung blev spådd vilken dag han skulle dö. Förutsägelsen slog förstås in.

Borghild Håkansson och Staffan Backlund, som guidar under visningen, berättar en mängd anekdoter kring konstverken och konstnärerna vilket ger en extra dimension till utställningen. Vi får veta att många bönder i Finland tvingades gå i förtidspension när EU bestämde att alla bondgårdar måste ha gödselbrunn. En av dem var Alpo Koivumäki, som började ägna sig åt att tillverka plåtskulpturer av afrikanska djur i naturlig storlek. Mellan djuren står palmer som består av ölburkar och ärtsoppeburkar.

Jan-Erik Svennberg från Västmanland blev så inspirerad av bysantiska byggnader under en charterresa till Istanbul att han sedan dess bygger miniatyrmoskéer på tomten. Och Göteborgspolisen Niklas Hilmer Norin gör ritningar till ”hemliga stålfjättringsmaskiner” efter att ha sparkats av sin häst under en demonstration.

Även om utställningen är spretig i sina uttryck så finns det några gemensamma nämnare – uppfinningsrikedom, skaparlusta och en stor hantverksskicklighet. Man tar vad man har och skapar utifrån ett inre behov av att uttrycka sig. Ibland blir det komiskt, det blir inte alltid perfekt, men det flesta av konstverken är imponerande välgjorda.

Frågan är om Eljest är rätt titel på utställningen. Det beror på vilket perspektiv man anlägger. Vad Eljest visar är mestadels verk av människor som bor på landsbygden, gjorda i material som råkar finnas tillgängliga. Konst utan teoribildning, förmodligen utan några större pretentioner. Konst för att smycka hemmets väggar och tomten, konst som görs för att säljas lokalt på orten. Ur de flesta människors perspektiv kan det nog knappast betecknas som eljest i jämförelse med vad som vanligtvis ställs ut i konsthallarna.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria