I källaren på Järnboden i Harg sitter Beata Bäck med tre månader gamla Henning. Soffan de sitter på var tidigare en säng som någon tyckte var uttjänt och hade passerat bäst före datum.

– Det var två sänggavlar som jag hittade i en Big Bag som jag kände med en gång att det skulle bli en bra soffa, säger Beata Bäck.

Big Bags är orangea jättesäckar för byggsopor som har blivit en vanlig syn på Stockholms gator. För Beata Bäck har de även blivit en ny fyndplats för gamla möbler som går att återanvända. Det är bland prylarna som andra har kasserat till containrar och grovsoprum som hon får utlopp för sin kreativitet att skapa nytt.

– Det är så befriande och lustfyllt, grejerna ger mig inspiration att göra någonting nytt igen. Jag kände mig aldrig särskilt hemma i designsamhället där det alltid handlar om att producera nya grejer, det är lättare att ha en relation till det som redan har använts.

Fram till och med 22 augusti kommer Beata Bäcks möbelutställning stå uppe i Järnboden i Harg utanför Östhammar. Under den gångna veckan har hon varit där och bland annat snickrat på en återvunnen byrå, och det har varit öppet för allmänheten att se hur hennes arbete har fortgått. Hon är utbildad på Konstfack i Stockholm, och hennes examensarbete gick ut på att skapa nya möbler för barn av slängt material. Själv tyckte hon alltid att det var mer spännande att leka uppe på mormor och morfars vind bland gamla prylar än att klättra på lekplatsen ute på gatan. Och intresset att fynda i containrar fanns innan idén kom om att börja bygga om möblerna.

– Jag har hållit på och letat, och rotat, och fyndat i containrar länge. Men det är först på senare år jag har kommit på vad jag ska göra med det i konstväg.

Ibland, som i fallet med soffan, vet hon direkt vad hon vill göra av sakerna hon hittar. Men i andra fall tar det betydligt längre tid. Har hon en stol utan rygg kan det dröja innan den perfekta stolsryggen uppenbarar sig, vare sig den kommer från en annan stol, består av en byrå eller utgörs av en gammal längdskida. Dessutom behövs det ibland tid för henne att se vad sakerna ska bli, vilket gör att hon använder både sina föräldrars garage och sin lägenhet som förråd, samtidigt som hon har belamrat sin vind.

– Att bygga möblerna kan ta allt från ett par dagar till att vissa saker har jag haft stående upp till ett år.

Med saker samlade på olika ställen och utan bil blir det en del märkliga turer på tunnelbanan och cykeln med gamla otympliga möbler.

– Jag funderar på om en flakmoppe är nästa investering för att kunna transportera sakerna lite lättare.

Till viss del handlar givetvis återbruket om att värna om miljön. Beata Bäck menar på att hennes klimatångest kan mildras till genom att ta tillvara på det som redan är slängt.

– Man oroar sig, får dåligt samvete över hur man påverkar miljön, men nu påverkar jag den inte så mycket när jag arbetar med det här, annars är design- och konstvärlden en stor miljöbov.

Den främsta anledningen till att arbeta om de gamla möblerna är dock att det ger henne en möjlighet att ge dem ett nytt liv.

– Jag blir triggad av att hitta dem och rädda dem och att göra dem till nya individer.

Är det så du ser på möblerna, som individer?

– Ja, de behöver tas om hand och fixas till och visas från dess rätta sida.

Det är de riktigt gamla möblerna som är Beata Bäcks favoriter, gärna gedigna träpjäser som är hopsatta med träplugg - utan skruv eller annan metall - och hon vill själv använda fogningar som ser enkla ut. Men en del nyare möbler kan hon inte arbeta med.

– Spånskivor skulle jag aldrig använda. Det håller inte och har inte fått så många liv eftersom de slängs så fort.

Hur många liv kan en möbel få?

– Det är svårt att säga, men man hoppas ju att det kan bli en del. En stol kan bli ett bord och sedan kan stolsitsen bli en del av en hylla så till slut finns det bara en liten del kvar av den ursprungliga möbeln.

– Jag har börjat tänka mer och mer när jag gör mina egna möbler på att likväl som att de ska vara lätta att sätta ihop ska de vara lätta att ta isär om man vill det. Det jag gör ska inte vara slutprodukten.

De flesta uppskattar att deras möbler lever vidare enligt Beata Bäck. Bland privatpersoner har hon aldrig fått några negativa reaktioner när hon har tagit till vara på det som de har slängt ut, även om en del blir frågande när hon säger att hon kommer att ta isär möbeln och göra någonting helt annat av den snarare än att restaurera den. Däremot är det värre med personalen på återvinningsstationer.

– De som jobbar där har restriktioner från kommunen att man inte ska få ta någonting som är slängt, men det är bara fåniga regler.