För en tid sedan beställde jag mängder med nya tevekanaler. Av de över hundra kanaler som ingick i paketet kan jag även välja mellan ungefär tio sportkanaler. Mycket av det som sänds verkar vara repriser och annan utfyllnad och många dagar tittar jag inte på någon av alla dessa sportkanaler.

Men efter att ha zappat mig igenom alla mina nya alternativ har jag i alla fall fått en insikt: det finns sporter som verkar vara rätt populära i andra delar av världen men som nästan aldrig visas i de vanliga svenska tevekanalerna. Att dessa sporter dyker upp i min teveapparat beror ju inte bara på det stora utbudet utan även på att kanalerna riktar sig till en internationell publik med delvis andra preferenser än vad svenska tevetittare har.

Basket, exempelvis, är riktigt stort i vissa länder. Förutom i USA, där basket är en jättesport, verkar korgboll vara riktigt uppskattat i Medelhavsländerna. Men det är inte särskilt ofta som det visas basket på SVT eller TV4. På 24:an blir det väl någon basketmatch ibland, men basket verkar inte alls vara lika intressant här som till exempel längdskidåkning som uppskattas väldigt mycket i vår del av världen. Såväl svenskar, norrmän som finländare ser ju längdåkning som en av de allra viktigaste sporterna. Det är inte för inte som den typen av skid-sport kallas för nordisk skidåkning. Jag har också konstaterat att det inte är så lätt att förklara skillnaderna mellan olika skidsporter för människor som kommer från sådana delar av världen där snö bara förekommer på riktigt höga bergstoppar.

Landhockey verkar vara en av favoritsporterna i de före detta samväldesländerna. I länder som Indien, Pakistan och Australien känner man väl knappt till ishockey men istället älskar många landhockey. Men jag kan nog inte komma på att jag skulle ha sett landhockey i svensk teve, utom möjligen någon gång i sportnyheterna och vid olympiska spel. Och vid OS frossar ju teve så mycket i sport att alla olympiska idrotter får åtminstone någon tevetid.

Det är förstås inget speciellt för svensk teve att vissa sporter får anmärkningsvärt mycket utrymme. Det lär vara så överallt. Som finländare vet jag att den blåvita sportpubliken efterfrågar boboll, backhoppning och nordisk kombination på ett sätt som varken svenskar eller andra icke-finländare har svårt att förstå.

Sedan finns det ju också sporter som går hem nästan i varje land. Herrfotboll är väl det tydligaste exemplet. David Beckham och Ronaldinho är stora namn i alla världsdelar - även här i Norden.

Men om man bortser från herrfotboll varierar smaken rätt mycket mellan olika länder. Och varje land ser sina hjältar som globala storstjärnor. Säkert är det likadant i annat än sport. Vi ser våra egna världsbilder som något självklart och centralt, och förmår inte förstå andra perspektiv. Det är något av självgodhet över det hela, och vi reflekterar sällan ens över det. I många delar av världen är till exempel miljöfrågor inte något som bekymrar massorna - det finns helt andra saker att oroa sig över. På motsvarande sätt har asiater, afrikaner och latinamerikaner perspektiv som vi inte är bekanta med.

Världen krymper men fortfarande är den rätt vid. Så något kan man kanske lära sig även av att ha massor av sportkanaler.