Det grundarna kallar ”Kreativitetsfarkosten” engagerar nu ett tjugotal människor som kommer till Kojan för att måla, snickra, spela musik eller bara umgås.

Som ett illa maskerat träfort tornar Kojan upp sig mitt ibland Gastelyckans industrilokaler. Dova smällar och knastrande hjul hörs från skejtarna som kör runt på den övergivna parkeringen intill trevåningsprojektet. På vägen upp till vad en av grundarna Mikael Marklund Viñoles kallar ”vardagsrummet” möts man av uppsatta tavlor och en sitar, i ett fönster ligger ett kalejodoskop gjort av en ölburk. På väggen hänger en inramad bild av ett träd. ”Kojan är ett träd”, står det under bilden.

– Kojan växer fram som ett träd helt naturligt. Den bara blir större av sig själv under tidens gång, förklarar Mikael Marklund Viñoles medan vi sätter oss ner och en kille på ovanvåningen börjar spela gitarr.

– Det bara blev en koja. Vi pratade länge om att bygga något, ett monument eller ett torn. Vi ville bygga på höjden. Så gick vi i början av sommaren och köpte lite spik, kom hit, satte ihop ett par lastpallar, och började bygga på höjden. Vi hade inte alls någon plan för hur det skulle bli.

Nu står Kojan stadigt intill asfaltsdjungeln, inklämd mellan Securitas lagerlokaler och den konstnärliga kreativiteten.

– Tittar man ut från ena sidan av kojan ser man natur och träd, och om man tittar ut mot andra ser man bara industrilokaler och betong. Och vi står här emellan, säger en av Kojans medhjälpare, Sean Bean.

Att bygga kojan i ett naturområde hade kanske varit mer väntat, men de som är engagerade i Kojan förklarar att Gastelyckan snarare är den perfekta platsen för projektet. För några år sedan byggde flera av Kojans deltagare upp skejtarparken bredvid, och redan då stod det klart att placeringen hade mycket att erbjuda. Här dumpas material i alla former – lastbackar, plankor, plywoodskivor och rostiga bjälkar ligger utströdda över det sommartorra gräset utanför.

– Ingen bryr sig om vad som händer här, så de slänger sin skit och sen har vi helt enkelt använt den, säger Sean Bean.

Själva idén om gemensamt skapande är det centrala med Kojan. Det som började med lösa planer att bygga på höjden lockar nu till sig fler och fler som vill ta del av något som nu utvecklats till en kulturell mötesplats.

– Kojan handlar om kreativitet, kärlek och glädje, förklarar Kojans andra grundare Claes Espmarker.

Snickeri, målande eller musik, det spelar ingen roll. Alla får vara med.

– Vi har kommit överens om att kojan är en kreativitetsfarkost, fortsätter Mikael Marklund Viñoles.

– Här samlas man och blir peppad på att göra grejer. Folk som inte målar annars börjar måla, och folk som säger att ”nej jag kan inte snickra”, kan så klart snickra när de väl försöker. Vi förespråkar mycket att det inte finns någon elit, att ingen föds med talangen.

”Att rita kojor började som någon åldersgrej, en återblick till barndomen och saknaden av den”, sa konstnären Patrik Hörberg när han gav ut sin bilderbok ”Kojor” 2009. Samma tankar verkar finnas hos Kojans anhängare som när ämnet kommer på tal beskriver sig själva som ”eviga barn” och tillägger att en stor del av Kojans syfte är att vara ett motstånd till det konventionella tänkandet.

– Vi vill inte att man ska låtsas vara något man inte är. Man ska inte låtsas att man är vuxen för man är alltid lika oförstående för världen och universum, säger Mikael Marklund Viñoles.

Trots sina starka ideal och en tydligt alternativ livsåskådning värjer de sig från politiska etiketter och beskriver hur de i stället sätter all sin tro till kärlek och kreativitet.

– Arbetet vi gör här är mer på en personlig nivå. Är du snäll mot någon är den snäll mot dig, det är så vår revolution går till liksom. De som gillar det får gilla det, de som ogillar det får ogilla det, förklarar Mikael Marklund.

Hur länge Kojan kommer få stå kvar är ännu ovisst, men det hindrar inte deltagarna från att fortsätta bygga och utveckla sitt projekt. Planer på att utöka den kringliggande parken med en labyrint och skulpturer nämns, men främst planerar de för en festival i Kojan, där olika former av kultur ska få utrymme. Aktiviteterna och expansionen är viktig, och att nå ut till fler är något som de också värdesätter högt.

– Målet är väl att så mycket folk kommer gilla det så det kommer bli svårt att ta bort det, säger Mikael Marklund.

– Vi forsätter så länge vi kan. Kojan kommer ju alltid att fortsätta. Kanske inte på höjden, men den kommer definitivt växa, säger Sean Bean.

Nyfiken? Titta in på Kojans blogg: http://vilseivartgarden.blogspot.com