När chefen Linus Tunström presenterar höstens program under mottot ”Uppsala stadsteater tar höjd” menar han att det handlar om att ”kasta sig ut och göra någonting oväntat, någonting spännande.” Det som bäst går under den beskrivningen är kanske det experimentella projektet Fritt fall, regisserat av nykomlingen Jens Karlsson som examinerades från Dramatiska institutet så sent som i våras.

I Fritt fall kommer han att under halva den normala reptiden att få regissera fyra skådespelare som ska hantera två olika texter – vilka texterna blir är dock inte klart än.

Jens Karlsson är också regissören bakom Göran Engmans tre olika föreställningar som har premiär under hösten. Det är två skildringar av musikaliska ikoner – Elvis Presley och Johnny Cash – som skildras i två olika uppsättningar. Dessutom porträtteras ytterligare tre män i Män tänker på kärlek – baserad på tre Bodil Malmsten texter.

– Jag tycker väldigt mycket om Bodil Malmsten och jag tycker särskilt mycket om hennes poesi – poesin är uppriktig på ett jävligt uppfriskande sätt, säger Jens Karlsson.

Många av Bodil Malmstens karaktärer är ganska trasiga personer, som exempelvis den förtidspensionerade Bert-Ove som skildras i För att lämna röstmeddelande tryck stjärna som är med i höstens pjäs.

Även Elvis Presley och Johnny Cash hade sina bekymmer. Göran Engman beskriver Johnny Cash som den som mer än någon annan har levt ”mellan himmel och helvetet” och han menar på att det är mycket hos dem båda han känner igen i sig själv.

– Det här jobbet går man inte hem ifrån. Man går inte hem klockan fem, klockan sex eller klockan sju – man vaknar med det här jobbet. Det är någonting inom konsten som drar hela tiden och som är mycket starkare än livet. Ett stadigt letande efter någon som man aldrig kommer att hitta och då är det lätt att man självförbränner sig. Det är lätt att man går in i väggen när det handlar om lust.

När det gäller Bodil Malmstens texter uppskattar han särskilt att det kvinnliga perspektivet kommer fram även i hennes skildringar av männen.

– När män talar om män blir det lätt ganska ytligt, säger Göran Engman.

De två största produktionerna under hösten är historiska tillbakablickar. Det är Leo Tolstoys episka berättelse om Anna Karenina och hennes kärleksaffärer som regisseras av Linus Tunström själv, och 33 variationer som handlar om Beethovens tappra försök att skriva en variation på en vals men som slutar med 33 stycken. Pjäsen, i regi av danskan Ulla Gottlieb, handlar även om Katherine Brandt, som 200 år senare försöker ta reda på varför Beethoven var så besatt av pjäsen trots att hon själv är döende.

– Det är historier om människor som kanske inte är så trevliga men som i alla fall vågar, säger Linus Tunström.