För Emma Borg och Michelle Sörensson som har barn är miljön och kvalitén på skolundervisningen en sak som påverkar om de vill bo kvar i Malmö eller ej.

– Jag skulle inte vilja låta mitt barn växa upp här, säger Michelle Sörensson och hänvisar till hur hennes egen uppväxt på Almgården och Värnhem påverkat henne. Många av skolkompisarna är kriminella i dag, säger hon och minns hur det var:

– När föräldrarna jobbar långa skift, inte kommer in i samhället så bra, kanske har drogproblem, ja då söker sig barnen till andra, dåliga, sammanhang för att få bekräftelse.

I högstadiet bytte Michelle Sörensson skola från den kommunala till en friskola på Kirseberg.

– Det har gjort jättestor skillnad för mig, där var det ett helt annat lugn, säger hon.

Emma Borg, som har två små barn, den ena två år och den andre åtta månader, är inne på samma resonemang.

Själv funderar hon och hennes familj på att flytta ut mot Limhamn, en anledning till det är just att barnens ska få en trygg skolgång. Nu bor de i Södra innerstaden och barnen skulle få gå i Johannesskolan, något hon känner sig tveksam inför. Samtidigt är hon kluven till att flytta.

– Det känns inte heller bra att fly från problemen, för vilka är det då som bor kvar i de områden som har problem, det är de som inte har möjlighet och resurser att flytta.

Just skolan är väldigt viktig för att Malmö ska utvecklas på ett bra sätt, menar hon.

– Ja, jag tror att skolan är nyckeln, man måste se till var behoven finns och satsa mer där det behövs, det går inte att satsa lika mycket på varje barn, på vissa ställen behövs det mer.

Daniel Kåreda har inga egna barn men kommer från och med den här veckan att arbeta med ungdomsverksamheten i Limhamn- Bunkeflo. Det är en stor inflyttning av barnfamiljer dit, och det ställer stora krav på förskola och skola, säger han. För Daniel är det viktigt att fritidsverksamheten fungerar som inslussning till vuxenlivet och inte blir ett sätt att bara förvara och försöka aktivera de ungdomar som anses bråkiga, ungdomarna måste själva ha inflytande över verksamheten.

Nasnin Zaman och Michelle Sörensson trycker båda två på hur viktigt det är att människor faktiskt kan få jobb. Det i sin tur påverkar många andra områden i staden, menar de. När fler människor har råd att gå ut och gå på teater, konserter och annat så gynnas också kulturlivet i stan, resonerar de. Men samtidigt tror de inte att de kommer bo kvar i Malmö om några år, utan hoppas bo utomlands.

– Jag gillar Sverige, det här är mitt land. Men samtidigt känns Sverige ibland som en daltig förälder. Välfärden kan göra människor lata men den gör också folk trygga, vilket jag tycker om. Det gäller att hitta en balans i det, säger Michelle Sörensson.