Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria Tidningen

Internationell press för rättvis fred

Jag är just hemkommen från min åttonde resa till Palestina och Israel. Som alltid känner jag mig tyngd, ledsen och arg över att så mycket bara blir sämre och sämre.

Bland det första man möts av är hur de israeliska bosättningarna äter sig in på palestinsk mark och tillsammans med apartheidvägar, vägspärrar och murar isolerar palestinierna i getton. I Jerusalem är situationen katastrofal när Israel är i färd med att verkställa sin plan om att helt ta över de östra delarna av staden, som är avsedd att bli palestiniernas huvudstad i ett framtida Palestina. Flera familjer har kastats ut från sina hem för att se israeliska bosättare flytta in där. Många familjer lever i ovisshet med hot om att deras hus ska rivas.

Den hårdföra israeliska regeringen visar inga tecken på att de vill ha en rättvis fred. Istället för att uppmärksamma alla Israels brott mot internationell rätt, som de aldrig behövt stå till svars för, ligger mediernas fokus nu på de förhandlingar som inletts mellan Israel och PLO i Washington. Innan det blev klart att direkta samtal skulle föras, höll flera grupper i Ramallah protestdemonstrationer. De ansåg det fel att ett ockuperat folk återigen skulle tvingas förhandla med ockupanten. De vädjade istället till omvärlden att sätta press på Israel att upphöra med ockupationen.

Nu är ändå förhandlingarna igång och det har framkommit att det är många hinder på vägen, och att ingen förväntar sig särskilt mycket av dessa. För det finns inte särskilt mycket att förhandla om och risken är att Israel utnyttjar situationen med ett skådespel inför världens tv-kameror. Så som de har gjort många gånger tidigare.

Det går nämligen inte att förhandla om internationell rätt och mänskliga rättigheter. Det kan inte vara upp till palestinierna att få Israel att upphöra med sin apartheidpolitik. Omvärlden måste ta sitt ansvar. Utan press på Israel från omvärlden riskerar dessa förhandlingar att sluta som Camp David 2000, där Yassir Arafat och palestinierna ställdes inför ett fredsförslag som inte gick att acceptera, det bröt mot väsentliga FN-resolutioner och var inte en rättvis lösning. Ändå blev historieskrivningen från många håll att ”Arafat tackade nej till freden”. Även om de flesta i dag vet att det inte var så, lever myten på många håll kvar.

Samtidigt som jag känner mig tyngd över den hopplöshet som är lätt att känna när man möter ockupationen på plats, så känner jag hopp över den växande ickevåldsrörelsen i Palestina som återigen är på frammarsch. Palestiniernas uppmaning till omvärlden att arbeta med bojkott, desinvesteringar och sanktioner (BDS) i kampen mot ockupationen har nått stora framgångar. Nu när förhandlingar pågår är detta arbete än viktigare. Bara med en kännbar internationell press på Israel kan det bli en rättvis fred.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria