Scenkonst

Ingvar! En musikalisk möbelsaga

Malmö stadsteater, Hipp, 5/10

Musik, regi: Erik Gedeon

Text: Klas Abrahamsson

Scenografi: Ulrich Frommhold

Ingvar Kamprad. Denne mytiske gestalt vars små yngel Billy och Rut betraktat så gott som varje svenskt barns uppväxt, denne selfmade man som i artig tystnad skapat ett företagsimperium vars storhet verkar övergå vårt förstånd. Ett helgon fött ur kapitalismen. En moralisk möbelman.

Det är uppenbarligen inte för intet som den svarta komedin till musikal Ingvar! En musikalisk möbelsaga väljer att skildra Kamprads liv bibliskt, eller besjunga kapitalismen till psalmtoner. För vinst och frälsning betyder väl samma sak? Ironin är brutal och Kamprads liv aldrig så likt ett spektakulärt mirakel i sin framställning.

För det spirituella är hela tiden ett återkommande tema, med kapitalismen och Sverige på varsin plats på den gudomliga vågen. I ett Sverige där det sjungs i stämmor om “skogen grön, stugan röd, himlen blå”, där växer i musikalens början den stelt leende Ingvar Kamprad upp i sin kritstrecksrandiga kostym. Sprungen ur den småländska jantemyllan, sittandes mellan sina två föräldrar som framavlad arbetskraft, refererad till som det starkaste kapitalet: en företagare.

“Vinst är ett så vackert ord” stönar hans kör och slickar sig om läpparna när han börjar sälja tändsticksaskar och frön, och affärsidén framställs som ett kärleksmöte mellan en framtrippande fåtölj och Ingvar som ömt smeker dess sammetssits.

In kommer sedan en sjungande lampa och en kärleksfull byrå för att göra familjen komplett. Den stretande Ingvar har funnit sitt kall, har funnit kärleken.

Och bara några minuter senare kommer den andra uppenbarelsen – sälj svenskhet! Köttbullar med lingonsylt! Blått och gult och kaviar! In på scen kommer all vår svenskhet i form av skådespelare iklädda Pippi Långstrump-peruker, Abba-munderingar, älghuvuden, köttbulledräkter, vikingaskägg, följda av en dynamitmänniska, sjungandes om det superbra Sverige. Sällan har Ikea:s krampaktiga flaggviftande varumärkesinriktning iscensatts så briljant.

Om det hela låter bisarrt, spretigt och semipolitiskt är det för att är det. Men så fantastiskt roligt och välgjort. Tempot är snabbt och skådespelarna slänger sig gärna med uttryck som “demokratisk design” och “god kapitalist” som knappast förklaras.

“Förutom att vara jättebra måste man vara god”, sjunger Kamprad och slår fast att Ikea minsann säger nej till lyxhotell och chefsrestauranger innan han skanderar att globalisering, vinst och företag är kärlek dansandes runt en midsommarstång med blommor i håret.

Motsägelsefullt? Jo, tycks musikalen säga, men är inte kapitalismen det? Och det vi kallar Sverige? Tankarna sätts i rullning, men framför allt är Ingvar! en episk musikal med fantastiska skådespelarinsatser. Jesus Christ Superstar har bytts ut mot en stretande smålänning i en vinstkåt värld, ett byte som definitivt är genialiskt.