Ny rapport om jämställdhet i skolan
Forskare glömmer barnens perspektiv. Jämställdhetsarbetet påbörjas redan i förskolan. Men trots att det finns mycket forskning om hur barn påverkas av olika strukturer, har forskarna glömt bort att fråga barnen hur de själva ser på jämställdhet och könsroller.
Delegationen för jämställdhet i skolan, Deja, har kommit med en ny rapport om det rådande forskningsläget gällande barns perspektiv på jämställdhet. Slutsatsen är att vi egentligen inte vet särskilt mycket om hur barn ser på jämställdhet och att det sällan är barnen som tillfrågas om hur de själva uppfattar situationen.
– Detta är frågor som berör barn, och vi behöver se hur frågorna påverkar deras vardag. Det handlar inte bara om deras relation till skolan och lärare, utan hur deras relationer sinsemellan ser ut gällande jämställdhet. Det handlar om lekar, om hur man umgås och hur man är kompis, säger Kjerstin Andersson, medförfattare till rapporten och verksam vid Linköpings universitet.
Enligt rapporten har den mesta forskningen haft ett uppifrånperspektiv. Det har undersökts hur barn påverkas av den ojämlika struktur som finns inom skolvärlden, men inte hur barnen själva ser på situationen. FN:s barnkonvention kräver att barn ska få uttrycka sina åsikter och få dem beaktade – och detta kräver forskning som utgår från ett barns perspektiv snarare än en vuxens barnperspektiv. Kjerstin Andersson vill att barn ska ses mer som politiska subjekt.
– Man vet väldigt lite om vad olika jämställdhetsprojekt får för konsekvenser för barnen - om hur barn själva definierar vad som är jämställdhet.
Hur lätt är det att forska utifrån ett barns perspektiv, hur ställer man frågor med hänseende till ålder och mognad?
– Vår generella utgångspunkt är att det går att bedriva forskning på precis samma sätt som man gör med vuxna. Forskar man med barn i unga åldrar får man fundera över vilket språk man använder och graden av abstraktionsnivå. Det behövs konkreta exempel för att barn ska förstå frågorna, säger Kjerstin Andersson.
De som har mest daglig kontakt med barnen är lärare och förskolelärare. Enligt Kjerstin Andersson finns det ofta ett glapp mellan teorin och praktiken och hon menar att det behövs ett ökat samarbete mellan forskarsamhället och lärarna. Om lärarna ska genomföra ett visst genusprojekt på skolan underlättar de om de även vet varför.
– Det finns en hel del projekt med genuspedagogik på olika sätt, och förskollärarna och lärarna har väldigt mycket praktisk erfarenhet av hur barn beter sig och uppför sig. Däremot är de inte alltid så bevandrade i de mer teoretiska perspektiven kring genusarbetet, säger Kjerstin Andersson.
DEJA – Delegationen för jämställdhet i skolan.
Deja är en statlig utredning som utbildningsminister Jan Björklund har tillsatt. Rapporten om barns perspektiv på jämställdhet i skolan är den åttonde rapporten om jämställdhet i skolan som Deja publicerar. Tidigare i år släppte de bland annat två rapporter där de har granskat läromedel ur jämställdhetssynpunkt. Den 30 november i år ska Deja slutredovisa sitt uppdrag i ett betänkande till regeringen.
