När invigningen av Skansen Lejonet skedde i september 1689 stod Karl XI på taket till befästningen och höjde glaset till en skål för ”alla brava soldater och alla sköna damer”.
Sedan den kungliga skålen för 321 år sedan, har det varit få förunnat att komma upp på taket, till det drygt fyra meter höga lejonet, som nu har målats blanksvart, fått klarröd tunga och klor, en krona i gnistrande guld och svingar nu sitt svärd i silver.
Innan ställningarna togs bort efter sommarens stora renovering av befästningen fick ordensmedlemmar i Götiska Förbundet, som hyr in sig i Skansen Lejonet, möjlighet att ta sig ända upp på taket.
– Det var första gången sedan vi flyttade in i byggnaden 1974 som vi kom hit upp, berättar ordenssällskapets stormästare, Bengt P. Gustafsson.
För dem har renoveringen medfört en ökad entusiasm för den externa verksamheten.

Götiska Förbundet är ett ordenssällskap som är öppet för både män och kvinnor. Förbundet har inalles ett tusental medlemmar i Sverige. Sällskapet har som målsättning att vårda svensk miljö, kultur och natur, samt levandegöra den svenska historien.
Skansen Lejonet, eller som det heter, Skansen Westgötha Lejon, är en tydlig profil i Göteborgs stadsbild, som man vill berätta mer om.
Bengt P. Gustafsson avslöjar att man internt har diskuterat om man redan i höst kan sjösätta någon form av historisk soaré eller föreställning för att, på plats, berätta i alla fall en del, om skansens, och Göteborgs, historiska betydelse.
– Det är en del i vår svenska historia som är oerhört underskattad. Göteborg var under en period från 1600-talet och framåt en av norra Europas starkast befästa städer, säger han.
Samtidigt är det ett faktum att Skansen Lejonet, som Erik Dahlbergh var upphovsman till på 1600-talet, och som var en viktig del av försvaret av Göteborg fram till 1822, aldrig har varit i strid.