Litteratur

Författare Bob Hansson Förlag Ordfront

Livet är ett osannolikt mirakel. Nej, osannolikt är en underdrift, snarare är det en extremt mikroskopiskt liten chans att alla samlag har skett mellan de personer de har gjort, och att spermier och ägg har kombinerat sig på ett sådant sätt att det liv som finns i dag skapats. Och allting hade varit omöjligt om inte blågrönalgen en gång i urtiden hade släppt in solljuset innanför sitt skal och därmed satt igång fotosyntesen som skapade atmosfären.

Detta är kontentan av Bob Hanssons filosoferande över livet i Vips så blev det liv – eller en hyllning till blågrönalgen. I sin stuga där han sitter med sin fru och nyfödda dotter reflekterar han över både tidigare relationer och generationer. Det handlar om hans morfars utryckning i finska vinterkriget, om hans frus rötter i Irak, om de gånger han har blivit dumpad av tidigare flickvänner, och om resan i Indien där han både fann sig själv och sin guru BabaBaba. Men funderingarna sträcker sig även till Andreas Malm och boken Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent – och om att mänskligheten verkar göra sitt bästa för att utplåna det mirakel som sträcker sig över art- och generationsgränser.

Den självsökande Indienresan är onekligen lite kliché vid det här laget, men det verkar vara en outtömlig källa till inspiration. Bob Hanssons skildring av landet har flera likheter med Zac O’Yeahs resa på subkontinenten som beskrivs i boken Guru, men samtidigt är historierna så personliga och unika att det blir underhållande. Jag kan inte undgå att skratta åt historien om hur han lär en polis att göra helikoptern i en cell i Haridwar, även fast det givetvis är fånigt och antagligen tillspetsat.

Bob Hansson har gjort sig ett namn inom estradpoesin, och han använder ett målande och innovativt språk. Vissa meningar som ”jag kände ömtån värka i själens trånga sandalett” och ”inte ens den enklaste människan i världen är byggd på Ikea” är rörande vackra, och säger så mycket i en enda mening. Samtidigt så sträcker sig boken över 340 sidor, och vissa passager skulle tjäna på att kortas ner. När en författare har förmågan att säga det så klart och koncist på en gång, är upprepningar ett slöseri på ord.