Under veckan har Frankrikes president Nicolas Sarkozy pressat på för att det slutliga senatsbeslutet om en omstridd pensionsreform skulle tas redan under fredagen. Men på torsdagen utlovade fackföreningarna fortsatt kamp även om reformen klubbas.

– Vi måste fortsätta med massiva protester redan nästa vecka, säger Bernard Thibault, ordförande för den fackliga federationen CGT, till den franska radiostationen RMC.

Om regeringens förslag går igenom kommer den lägsta pensionsåldern – för de som arbetat minst 40,5 år – höjas från 60 till 62 och åldern för en full pension från 65 till 67. Men de senaste veckornas våg av protester visar inga tecken på att mattas av. På torsdagen var en fjärdedel av landets bensinstationer utan bensin efter strejker på landets oljeraffinaderier. Tiotusentals studenter tågade på gatorna – enligt studentkårerna kommer pensionsreformen att göra det svårare för unga att komma in på arbetsmarknaden.

I Lyon har ungdomar drabbat samman med kravallpolis flera dagar i rad. Totalt har 2 000 personer arresterats sedan den 12 oktober och under torsdagen grep polisen in mot strejkande oljearbetare som blockerat vägen till Marseilles flygplats.

Enligt Sarkozy kan Frankrike inte vara det enda landet i världen där en minoritet kan blockera en reform. Flera opinionsundersökningar visar dock att uppemot 70 procent av fransmännen stöder fortsatta protester.

Såväl Socialistpartiet som CGT har fått kritik från mer radikala vänsterpartier och fackföreningar för att de inte matchar sin tuffa retorik med mer handling – socialistpartiet har till och med röstat för en del av regeringens reform. Flera kommentatorer varnar nu för en ”radikalisering” inom de fackföreningar, som vill gå betydligt längre än CGT:s ledning.

– Ledarskapet i CGT har förlorat kontrollen över vissa sektorer, säger arbetsmarknadsforskaren Bernard Vivier till nyhetsbyrån Bloomberg.

Enligt Vivier gäller det i synnerhet de olje- och hamnarbetare som stått i centrum för de senaste veckornas protester.

Med 18 månader kvar till presidentvalet kan striden om pensionsreformen bli avgörande för Sarkozys politiska framtid. Skulle protesterna klinga av utan att ha nått resultat väntas den franska regeringen också gå vidare med ytterligare åtstramningspaket – man har redan meddelat att 100 000 jobb i den offentliga sektorn ska bort de kommande åren.

Pensionsstriden följs troligen också noga av andra europeiska regeringar som ska genomföra egna åstramningar och höjningar av pensionsåldern. I Strobritannien har fackföreningarna utlovat koordinerade strejker mot ett historiskt nedskärningspaket som kommer att utplåna 500 000 jobb i den offentliga sektorn.

Den konservativa brittiska regeringen menar att det är nödvändigt att snabbt minska budgetunderskottet på 109 miljarder pund eller 11 procent av BNP. Men kritiker menar att åtgärderna kommer att skada den ekonomiska återhämtningen och den nye Labourledaren Ed Miliband anklagar regeringen för att vilja montera ned välfärden av ideologiska skäl.

Journalisten George Monbiot påpekar i sin tur att de enda statliga institutioner som undgår nedskärningar tycks vara de som fördelar subventioner och stöd till storföretag – medan de som arbetar med miljö-, djur- eller konsumentskydd drabbas hårt.

– Regeringens nedskärningsprogram ser ut som ett klassiskt exempel på katastrofkapitalism: att använda en kris för att omforma ekonomin i storföretagens intressen, skriver han i The Guardian.

Förutom att hundratusentals offentliga jobb ska bort och en rad välfärdsbidrag skäras ned kommer kvarvarande statsanställda få sina löner frysta och pensionsavgifter höjda samtidigt som pensionsåldern ska höjas från 65 till 66. 40 000 lärarjobb beräknas försvinna och även högskolor och universitet drabbas.

– Det är svårt att se logiken bakom att skära i universitetens budgetar när de genererar massiv ekonomisk tillväxt för landet, säger Sally Hunt, generalsekreterare för Universitets- och högskolefacket UCU, som tillsammans med studentkårerna planerar en demonstration mot nedskärningarna i London den 10 november.