Pjäsen berör också de beslut som myndigheterna, här representerad av tulltjänstemannen (Sven Lennart Wirkander), har att fatta. Vem ska fatta det ytterst delikata beslutet att ”humanitära skäl” föreligger i varje ärende?

”Vad är inte ett humantärt skäl”, frågar sig tulltjänstemannen . Ska den mänskliga eller byråkratiska aspekten ligga till grund för ett beslut som också fattas av människor.

Jag skulle ha ropat för länge sen flyttar ner debatten om flyktingar till individnivå och visar att det verkligen handlar om riktiga människor. Det är en oerhört stark och samtidigt skriande aktuell pjäs som nu uppförs på Teaterveket. Den intima scenen passar utmärkt för att återskapa en känsla av den instängdhet som personerna som är gömda i containern upplever. Publiken flyttas in i samma rum där väggarna kryper inpå åskådarna som nästan blir ett med det som händer på scenen.

Föreställningen ger en stark upplevelse som lämnar mycket eftertanke. Detta är något som pågår runtom i världen nästan dagligen utan att vi reagerar. Jag skulle ha ropat för länge sen är en teaterpjäs som känns ända ner i magen och den lär inte lämna någon oberörd.

Utan tvekan är det många allvarliga frågor och starka känslor som man tar med sig från den här föreställningen som borde ses av många. Den innehåller ett mycket viktigt budskap som verkligen är angeläget att föra ut. Teaterverket har visat att man med små medel kan göra ett betydelsefullt inlägg i flyktingdebatten.