I min artikel kritiserade jag Ponnerts sätt att exotisera över ett flertal felstavade skyltar på denna gata utan att involvera dem som står bakom budskapen om äggen, lamporna, baguetterna och möblerna på grammatiskt oriktig eller felstavad svenska. Jag undrade också om Kulturarv A-Ö ingår i Malmö stads varumärkesbyggande.

I den diskussion som uppstod efter min artikel i Malmö Fria sade Bo Gentili som ansvarar för sidan Kulturarv Malmö A-Ö i en intervju att redaktionen även tar med företag i kulturarvslistan, men att man undviker att ta med företag som existerar i dag. Vad är då ett företag? Många författare och musiker som är med i kulturarv A-Ö är företagare.

Är Malmö stad ett företag? Naturligtvis inte. Men i dag jobbar städer liksom företag hårt på sin image. Malmö har en stark förmåga att skapa bilder av Malmö. Ju mer som sägs om Malmö, desto fler träffar genererar sökordet Malmö på internet. Och fler myter, fler berättelser gynnar varumärket Malmö. Är det också i det perspektivet man ska se Kulturarv Malmö A-Ö?

Det är en otacksam uppgift för Bo Gentili att ensam stå till svars på frågan varför stadsbiblioteket valt att använda ordet kulturarv. Det borde vara biblioteksledningen som offentligt svarar för de politiska dimensionerna som kulturarvsbegreppet innebär. Ledningen skulle kunna beskriva just deras intentioner och visioner som inte står att finna i Svenska akademiens ordlista.

Etnolog Lars-Eric Jönsson skriver i sitt inlägg i debatten att kulturarv handlar om värde, om att välja och att hävda att vissa platser är mer värdefulla än andra, och att detta sätter olika processer i rullning, som till exempel gentrifieringsprocesser. Är biblioteksledningens intentioner i linje med detta?