I Leviathan beskriver Hobbes hur allting styrs av naturens mekanismer, det så kallade naturtillståndet där människan utmålas som helt och hållet egoistisk med en strävan att sätta sig över andra. Den centrala strävan hos individerna är enligt Hobbes makt. Utifrån den skaffar man sig sedan rikedom och fördelar gentemot andra. Hobbes anser att om det inte finns en överordnad organism, ”staten”, kommer människorna att befinna sig ett ständigt kaotiskt tillstånd som leder till allas krig mot alla.

På Teater Tribunalen har man fått den ovanliga och på samma gång uppfinningsrika idén att göra en föreställning av detta filosofiska verk. Genomförandet är i sig unikt och slutprodukten blir sex skådespelare som använder Hobbes filosofi och applicerar den på vår egen verklighet som samtidigt flyttas ner på individuell nivå. Det blir ett personligt rannsakande av våra egna uppfattningar.

Själva scenen är upphöjd i mitten av teaterlokalen och publiken sitter runt omkring likt en cirkusmanege. Skådespelarna använder hela utrymmet i teaterlokalen, men scenen blir ibland som en surrealistisk tavla som återger människans primitiva sidor för att illustrera Hobbes svarta människouppfattning. Det hela ackompanjeras av Dror Feilers nästan våldsamma musikillustrationer som förstärker intrycket primitivitet till en explosiv helhet.

Teater är inte bara repliker utan mycket rörelse och detta har regissören Frida Röhl tagit tillvara på ett mästerligt sätt. Det här är inte vanlig teater utan lika mycket en uppvisning rörelser sammanfogade med repliker. Det hela blir en märklig, helt okonventionell föreställning som är något utöver det vanliga, man kanske skulle kunna kalla det för ”total scenkonst.”

Teater Tribunalen har än en gång visat att man med scenkonstens hjälp kan röra om i samhällsdebatten.