Göteborgs Fria

"Folk är mindre och mindre rädda för jazz"

Göteborg är Sveriges popstad nummer ett. Men här finns mycket mer att hämta än Håkan Hellström och det övriga popgänget. Jazzpianisten Fabian Kallerdahl har gjort sig ett namn de senaste åren genom sitt virtuosa och utlevande spel. Kallerdahl är denna höst aktuell med ett antal projekt, bland annat en skiva inspelad tillsammans med Lina Nyberg, där West Side Story förvandlats till skön jazz.


Med ett varmt leende och en toppluva på huvudet välkomnar Fabian Kallerdahl in till replokalen på Masthuggstorget. I ett litet rum trängs piano och trummor med notställ, möbler och böcker. På väggarna hänger tyger och affischer. Längre in i lokalen finns ett ljust kontor där vi slår oss ned. Fabian är pianist i jazztrion MusicMusicMusic. Tillsammans med sångerskan Lina Nyberg är de aktuella med en tolkning av musiken från West Side Story.
– Det är en bra blandning av käck musikal och konstmusik. Det finns något djupt i klangerna och hur det låter. Man kan känna av hela Romeo och Julia-storyn också. Det är häftigt och ger en dimension till, annars är jazz oftast bara musiken som talar för sig själv, säger Fabian.

MusicMusicMusic skapades 2003 och består av Fabian Kallerdahl på piano, hans bror Josef Kallerdahl på bas och Michael Edlund på trummor. Inom den svenska jazzvärlden har de hyllats som nyskapande och nästintill oförskämt talangfulla. Fabian säger ödmjukt att de inte är ensamma om det, men att det nog grundar sig i att de har få regler för vad som är rätt och fel och att de har spelat mycket inom andra genrer.
– Det finns liksom inget krav för oss att vara slavar under något idiom. Sen har vi alltid sett oss som en grupp, det är liksom inte Fabian Kallerdahl trio, det finns ingen gruppledare.
Ända sedan han var liten har Fabian spelat piano. Till en början fick han mutor av föräldrarna efter varje pianolektion. En påse godis som en uppmuntran att fortsätta med det idoga tränandet. Det som fick honom att fastna för just jazzen var improvisationen.
– Jag hörde jazzsolon som liksom svängde ut i andra världar. De svävade utanför tonarten och höll på, hittade på grejer i stunden. Jag fick en kick av det och blev ganska impad. Det berörde mig och jag ville kunna spela så själv.
Fabian är utbildad på Musikhögskolan i Göteborg, men egentligen tror han inte att det går att utbilda sig till jazzmusiker.
– Det finns många knep och verktyg som de som hållit på länge kan lära ut men det basala, att beröra någon med sin musik, att kunna nå ut, det går nog inte att lära sig.

På Fabians ena långfinger sitter ett färgglatt plåster som vittnar om att han är småbarnsförälder. Varken han eller hans fru har nio till fem-jobb, det går bra så länge de inte ska ut och turnera samtidigt. Fabians fru är sångerska och de planerar att snart göra en skiva ihop.
– Vi har inte bestämt vilken typ av låtar än, om det ska vara gammal jazz eller soul eller om vi ska skriva egna. Men vi har ett piano hemma så vi brukar jamma ihop efter att barnen har somnat, säger Fabian.
Att man mår bra, är mätt och har sovit gott tycker han gör det lättare att vara kreativ. Han får inspiration av att höra en bra konsert eller skiva, men ser skapandet mer som ett hantverk.
– Det gäller att lära sig skapa, att hitta bra grejer inom sig själv. Jag tror inte att det är något som ligger utanför, som att jag skulle se en fin utsikt och sen vill skapa musik. Det gäller att vara disciplinerad och plocka fram det från sig själv.

Många musiker har andra jobb för att klara sig ekonomiskt. Fabian är en av dem som kan leva på musiken. Han tror det beror på att han inte är begränsad i vad han vill spela. I perioder har han till exempel tjänat mycket pengar på roliga bröllopsgig.
När jazztrion skulle ge ut sin första skiva startade de ett eget skivbolag, Hoob Records. Det har gått bra för bolaget sedan dess och de har gett ut ett flertal skivor, både som de själva spelar på och för andra artister. Fabian tror att det fanns ett tomrum att fylla.
– Vi vill att varje skiva ska vara en stor grej, än om det bara är ett tillfälligt samarbete. Det ska vara snyggt omslag och arbete bakom, skivorna ska vara på riktigt.
Hoob Records vill vara en inspiration för andra att ge ut sina skivor själva, istället för att låta pengarna gå till stora skivbolag. Inom jazzen är alla instrument viktiga, vilket Fabian tror är anledningen till att jazzmusiker ofta spelar i flera olika band. Förutom MusicMusicMusic är han själv involverad i flera musikaliska konstellationer, som bland annat Our Park och Le Système.
– För egen del är jag beroende av alla de här inputsen för att vara bra, det gäller att hålla igång och inte fastna i något.

Jazzmusiker är oftast män, kvinnorna som finns inom genren är i regel sångerskor. Fabian kliar sig i skägget och funderar länge innan han svarar på varför han tror att det är så.
– Jazzen ligger hopplöst efter när det gäller det där. Det finns ett tävlingsmoment inom jazzen som är väldigt ocharmigt men som samtidigt blir en sorts kraft. Det drar till sig många tävlingsinriktade musiker som ska spela fort och svårt. Kanske är det inte så kul för tjejerna som försöker ta sig in bland en massa killar som tävlar mot varann. Jag tror det är tufft i början. En tråkig sak som tjejer har sagt är att de måste göra det tio gånger bättre än killarna för att vara bra.
De senaste åren har många nya jazzgrupper etablerats i Göteborg; Franska trion, Andreas Gidlund Quartet, Josef och Erika med flera. Fabian är positiv till jazzlivet i stan och tycker att det finns många bra musiker och flera bra ställen som spelar jazz. Det enda han önskar är att det ska bli än mer.
– Man vill ju alltid ha mer av allting. Jag skulle vilja att det fanns fler jazzställen, men då krävs det ju mer efterfrågan.
Att det är många unga jazzmusiker som kommit fram tror Fabian mest är en slump, att det är några som får uppmärksamhet och sedan drar det till sig folk. MusicMusicMusic omskrivs som fräscha och ungdomliga, men trots det finns även gamla trogna jazzlyssnare bland deras publik. 40-talister och 17-åringar sitter sida vid sida och lyssnar. Fabian har märkt att fler unga börjar lyssna på jazz och att publiken blivit mer blandad.
– Folk är mindre och mindre rädda för jazz. För femton år sedan när jag hade mina första spelningar så var det en mycket mer tydlig uppdelning mellan vilka som lyssnade på jazz, pop och rock. Så är det inte alls i dag.

När jag ska gå börjar Fabian öppna en stor brun kartong som kommit med posten. Det är nya affischer som levererats från Tyskland där skivbolaget har hittat ett företag som trycker upp dem billigt.
– Det ska bli spännande att se hur de ser ut, det är min bror som sköter det där så jag har ingen aning, säger Fabian förväntansfullt.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2026 Stockholms Fria