stängsel likt elektriska trådar som metaforiskt blockerar psyket. På scenen ser man en desorienterad, ångestfylld person som desperat försöker hitta ut ur sitt ångestladdade skal.

Ur kaoset framträder efter hand strukturer som kommer att visa henne vägen ut. Det är en sorts odisciplinerad ordning som utkristalliseras. Det finns en normalitet i den här anormaliteten.

Så småningom hittar hon nödutgången (emergency exit) i den slutgiltiga apokalypsen som traumatiskt leder henne ut från blockeringen. Allt detta framförs till ackompanjemang av elektronisk musik som förstärker det kaotiska i föreställningen.

Tana Maneva framför detta med nästan omänsklig skicklighet i hela sitt rörelsemönster. Det är en psykologiskt djupsinnig performance där denna skickliga skådespelerska utnyttjar hela sin artistiska talang och repertoar.

Under en ganska kort föreställning som blir allt intensivare, för att sluta i ett crescendo, trollbinder hon åskådaren med sitt kroppsspråk.

Vad man upplever är en komprimerad performance i högt tempo som är mycket uttrycksfull, ångestfylld och känsloladdad, samtidigt som den är skickligt utförd.