Alltför ofta framställs den politiska diskursen i form av skapade problembilder istället för vilja och visioner. Inte minst talas det om svårigheter i det område vi verkar i och genom – kultur. Problematiken beskrivs allt som oftast i kulturutövarnas inställning och påbuden avlöser varandra. Vi måste bli bättre entreprenörer, bredda vår verksamhet och nu senast öka möjligheten att ta emot volontärer. Allt detta är dock frågor som kulturarbetare redan arbetar med, på högsta professionella nivå. Grunden för exempelvis entreprenörskap är ett kreativt tänkande, något våra medlemmar ägnar sig åt och utvecklar dagligen. Det är just därför kultursektorn sprudlar av idéer och nyskapande projekt.

När man eftersöker fler volontärer bör man även vara medveten om den tid som krävs för att arbeta med kultur på professionell nivå. För att över huvud taget komma in på en musikhögskola krävs ofta flera år av intensivt musicerande och övande. Det hör inte till ovanligheterna att en musiker övar 8 timmar om dagen. Detta är vad som krävs av en musiker, och situationen är liknande inom alla konstnärliga näringar. Utöver detta krävs det att vi ska driva egna företag, producera egna projekt och bredda vår verksamhet. Något vi gör med den äran – och naturligtvis ska ha betalt för. Precis som inom alla andra branscher.

Visst kan förslaget om fler volontärer tyckas harmlöst. Vad gör det att folk som vill arbeta gratis får göra det? Problemet är dock att frågan förskjuter debatten och tar fokus från de diskussioner som skulle kunna utveckla kulturen och dess roll i samhället. Genom att måla upp brister hos kulturarbetarna, när det i själva verket är ekonomiska medel och politiska visioner som saknas, frånsäger sig kulturministern ansvaret att arbeta för en konstruktiv politik. Det finns en stark drivkraft och vilja hos kulturarbetare att skapa ett levande kulturklimat. De verkliga utmaningarna som väntar är hur denna kapacitet ska tas tillvara. Kulturministern tycks istället luta sig mot devisen anfall är bästa försvar. För visst är det enklare att hitta på brister hos kulturutövarna, snarare än att komma med konkreta, långsiktiga lösningar. Det är dags att börja se politiska möjligheter istället för skapade problem!

ordförande Kungl. Musikhögskolans

Studentkår