Andy Warhol blickar ut under kraftigt målade ögonfransar. Ansiktet är vitt av smink men döljer ändå inte helt den poriga hy som han skämdes för. På vissa bilder bär han jeans, skjorta och slips, på andra är han endast insvept i ett lakan. Perukerna skiftar i färg och form.

Utställningen, som består av 50 fotografier, följer fotosessionen kronologiskt, från de första bilderna under förberedelserna via olika förklädnader, både genom smink och peruker men också förklädnader i Warhols ansiktsuttryck. På de första bilderna möts man av en oförställd människa, uppsluppet leende. Ansiktet naket, ärligt, som om Warhol ännu inte lagt märke till klicken från kameran. På senare fotografier är ansiktet mer slutet, gåtfullt, poserande. Blicken signalerar allt från kåthet till rädsla, försynthet, förvirring och håglöshet.

Vid ett föredrag på Fotografiska berättar Christopher Makos att den bild Warhol visade upp i offentligheten var en image, ett prövande av identiteter.

– Som privatperson kunde han dra skämt och vara väldigt uppsluppen.

När Christopher Makos kommer till föredraget är han försenad och kikar in runt hörnet på publiken och ber om ursäkt. Makos är livfull, så sprallig och vital att han snarare påminner om en tonåring än den 62-åriga farbror som han faktiskt är. Han är klädd i rutig slips, rutig skjorta, blå kavaj och gympaskor. Håret spretar åt alla håll. Till en början tycks han mer intresserad av att skämta och fotografera publiken än att prata om konst, men till slut berättar han om hur han och Warhol träffades på 1970-talet.

Makos menar att Andy Warhol var en väldigt dålig fotograf. Deras första samarbete var boken Exposures, och de samarbetade därefter i flera projekt. Warhol behövde en fotograf, och Makos behövde uppmärksamhet för att få ett bredare erkännande.

– Warhol utnyttjade mig och jag utnyttjade honom. Men att bli utnyttjad ser jag som någonting bra. Vi utnyttjade varandra på ett positivt sätt.

Inspirationen till Lady Warhol, som tillkom 1981, fick de från Man Rays fotografi av Marcel Duchamp som kvinna från 1921. Många artister och konstnärer i New York lekte med identiteter, könstillhörighet och alternativa livsstilar under 1970- och 80-talet. Makos nämner bland andra New York Dolls sångare David Johansen som bar jeans och högklackat på scenen.

– Men bilderna jag och Warhol tog ska inte ses som ’drag’, betonar Makos, utan som en lek med identiteter.

Christopher Makos spralliga humör tar överhanden igen och han ger en uppmaning till alla män i publiken:

– Gå till en lokal sminkaffär och smeta nagellack på naglarna och se hur handen förändras. För tio dollar har du fått en kvinnohand.

Han prisar Sverige för öppenheten gentemot homosexuella och utnämner svenskarna till världens vackraste folk.

– Jag skulle kunna ha mycket roligt med er, säger han leende.

Innan Christopher Makos går bestämmer han sig för att läsa högt ur en text han skrivit om samarbetet med Andy Warhol, varefter han håller en improviserad auktion där han försöker övertala så många som möjligt i publiken att köpa hans fotobok.

Utställningen Lady Warhol pågår till den 20 mars 2011. I anslutning till utställningen visas även Exploding Plastic Inevitable av Ronald Nameth. I bilder och på filmdukar återges ett multimediaprojekt av Andy Warhol till tonerna av Nico och Velvet Underground.