Samarbetet mellan teatern och Stadsmissionen består bland annat i att föreställningarna spelas i Stadsmissionens egen kyrka, Johanneskyrkan. Dessutom medverkar kyrkans kör och prästen spelas av församlingens präst.
Filmen Breaking the waves väckte uppmärksamhet när den kom på grund av sitt religionskritiska tema. Den utspelas i ett litet samhälle där kyrkans makt är fullkomlig och församlingen dömer människor utifrån sin egen inskränkthet. Men att det skulle vara hädiskt att sätta upp den i en kyrka förnekar Stadsmissionens direktor Lotta Säfström
bestämt.
– Tvärtom, den passar väldigt bra här. Johanneskyrkan står för liv och hopp och kontrasterna mellan oss och pjäsens församling blir väldigt tydliga. Det som finns mellan pjäsens Bess och Jan är kärlek och välvilja, något som vi står för.

I centrum för handlingen står Bess och Jan, mannen hon förälskar sig i och gifter sig med, mot församlingens vilja. Jan blir förlamad i en arbetsolycka och eftersom han själv inte kan ha sex med Bess ber han henne vara med andra och sedan berätta för honom. Hennes agerande får församlingen att vända henne ryggen, samtidigt som hennes egen guds-
tro hela tiden är central.
Teaterversionen har tidigare spelats i Danmark och Norge, och det var efter att ha sett den i Oslo som Folkteaterns Kim Lantz började fundera på att själv sätta upp den. Att spela den i ett kyrkorum kändes som en spännande tanke och mest lockade Johanneskyrkan och Stadsmissionen.
– Det är spännande människor som kommer hit, säger Kim Lantz. Kyrkan är inte riktigt som andra eftersom den är i Stadsmissionens regi.
Ännu en fördel med samarbetet är att kyrkans kör medverkar i föreställningen och symboliserar församlingen.
– I den uppsättningen jag såg i Oslo var de väldigt få och jag saknade en hel församling. Jag vill ha det fysiska, där hela byn är närvarande, och drömde
tidigt om en stor kör.
Kim Lantz ville arbeta med både amatörer och professionella skådespelare, och Karin Lycke från Unga Folkteatern visade sig vara perfekt som Bess redan vid första manusläsningen. När hon och Göran Ragnerstam läste ihop blev det otänkbart med några andra i rollerna.

Föreställningen innebär comeback i Göteborg för Göran Ragnerstam som bott här under många år och ser sig som halvgöteborgare. Beslutet om att återvända till sin andra hemstad var inte svårt, särskilt inte för ett sådant här projekt, berättar han.
– Det är mer än bara teater. Det är berikande på ett annat sätt och kändes spännande och härligt från början.
Att pjäsen bygger på en film som många har sett med en rolltolkning som bidrog till Stellan Skarsgårds internationella karriär ser han inte som ett problem.
– Om det bara hade funnits en "riktig" version hade man ju inte kunnat spela klassikerna. Vi utgår inte från filmen. Jag tyckte den var bra men nu är nu, detta är en annan version, i en helt annan miljö med andra människor.
Göran Ragnerstam har en klar bild över vem Jan är och håller inte med om att han är osympatisk.
– Jag ser honom som en rätt simpel snubbe, en helt vanlig kille som jobbar hårt. Det grundläggande är att han älskar Bess, men olyckan förändrar honom och han säger saker som han inte skulle ha sagt och som blir elaka i förlängningen.

Alla biljettintäkter går till Stadsmissionens hjälparbete och de arbetar även med en del teknik i samband med föreställningarna, berättar Lotta Säfström.
– Men den största vinsten är att vi får in ett nytt språk i kyrkan – scenens språk, säger hon.