Stockholms Fria

Politisk pjäs vilse i existentiella sfärer

”Vi befinner oss redan mitt i civilisationens sammanbrott. Det är inom denna verklighet som vi måste välja sida”. Citatet kommer från Det stundande upproret, den politiska stridsskrift som den franska gruppen Den osynliga kommitén gav ut 2007. Boken är dels en genomgång av hur det kapitalistiska systemet alienerat oss från oss själva, samhället, medmänniskor och arbete. Det förklaras att kapitalismen sipprat ner genom samhällslagren till den mellanmänskliga nivån. Genomsyrar livets alla aspekter.

Men Det stundande upproret är även en manual för motstånd. Den manar till uppror, sabotage, väpnad kamp. I ett uppmärksammat terroristmål i Frankrike, där 9 aktivister häktades misstänkta för att ligga bakom sabotage mot höghastighetstågens strömledningar, kallades Det stundande upproret för en ”terroristmanual” av åklagaren.

Turteatern har låtit författaren Helena Granström omsätta detta politiska verk till teater. På scenen syns en fläkt, travar med kartonger, ett badkar, färgburkar. Längs ena väggen löper en svart tavla med formler skrivna med vit krita och från taket hänger soppåsar som glöder av ett inre ljus. Luften tung av rök. I detta fragmentariska landskap, som tycks symbolisera rotlöshet, avsaknad av tillhörighet, utspelar sig sedan scener som är vagt kopplade till varandra. Ofta påminner det om terapi eller utfrågningar. En kvinna berättar hur hon känner och en man ställer frågor kring hennes tillstånd. Hon berättar om känslolöshet, en stark avsaknad av tillhörighet. Att sitta på ett höghastighetståg, eller på en flygplats och inte känna att man är där. Eller stå i ett vackert alplandskap bland kossor och blommor men vara helt blank inombords. Den existentiella tomheten är ständigt närvarande, men då och då bryter vrede fram, som när en annan kvinna upprepade gånger slår på en man som hålls fast med ett grovt rep.

Vid några tillfällen håller en av skådespelerskorna korta politiska monologer med en distanserad röst. Denna distansering förstärks av att vi hör hennes röst genom högtalare. Trots syftet att förena det politiska med det personliga tycks avståndet vara avgrundsdjupt. Och här kan jag tycka att pjäsen brister. Som åskådare är det svårt att förstå hur dessa fragmentariska scener ska kunna knytas samman till en politik. Det verkar mer handla om privat terapi än om organisering och uppror.

I slutscenen hittar skådespelarna ett lik i skogen som de stryper en andra gång och sedan börjar äta av. Med blod kring munnarna försöker de analysera vad de har gjort och vad de är i färd med att göra. De tycks inte nå fram till någon klarhet. Och det gör inte jag heller.

Fakta: 

Teater

Det stundande upproret Spelas: Turteatern Manus: Helena Granström Regi: Erik Holmström I rollerna: Lisa Linnertorp, Albin Werle, Asta August, Matlida Nyberg m fl.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2025 Stockholms Fria