Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
Fria Tidningen

Sommestad eller fortsatt betong?

Efter det rödgröna fiaskot och slickandet av sår håller de tre oppositionspartierna nu på att formera om sig. Att den koalition som de tre byggde var ett misstag är det i dag få som ifrågasätter, men frågan är vad som kommer istället.

Först ut att omforma ledningen är S. I retoriken är det också det parti som varit tydligast med att något nytt måste till. Ja, faktiskt pinsamt tydliga. Helt plötsligt tror man inte alls på det som man försökte få väljarna att tro på i september. Tydligare kan det inte bli att socialdemokratisk politik handlar om att sätta ihop ett vackert paket som attraherar tillräckligt många för att säkra makten. Innehållet är sekundärt, politik handlar inte om att tala om vad man vill och sedan söka stöd för det. Utan att helt anpassa sig till vad man tror ger flest röster. Föraktet för demokratin är totalt.

Samtidigt som alla ropar på nytänkande har Pär Nuder och Sven-Erik Österberg seglat upp som favoriter till nya partiledare. Det känns inte direkt nytt. Men eftersom processen sker helt bakom stängda dörrar och avgörs av en liten partielit, så vet ingen hur det egentligen ligger till. Kongressen, som formellt beslutar, kommer inte att ha möjlighet att välja, utan det blir ett val á la gammal öststatsdiktatur. Känns inte heller speciellt nytt och framför allt inte demokratiskt.

Men det finns också yngre kandidater än Pär och Sven-Erik. De som framför allt diskuteras är högersossen Mikael Damberg, och den mer traditionella sossen Veronica Palm. Inte heller det känns speciellt nytt. Yngre, men inte nytt.

Striden mellan de två grå falangerna har pågått i evigheter. Och väljer sossarna att begränsa sitt tänkande mellan att kopiera alliansens liberala politik eller att gå tillbaka till gammal grå betongpolitik så är det bara att glädjas åt det fortsatta raset i väljarstöd.

Bortom dessa två falanger finns det dock några som tänker nytt. Som vågar se att det är nya tider. Som vågar se att den gamla tillväxtekonomin, som har gett socialdemokratin möjlighet att ge arbetarklassen mer och mer utan att konfrontera kapitalisterna, inte längre är möjlig.

Kajsa Borgnäs var fram till 2010 ordförande i studenförbundet. I dag är hon ordförande i Socialdemokraternas kriskommission med temat Idédebatt, men också aktiv i det tilllväxtkritiska nätverket Steg 3. Ett nätverk som i sin kritik av tillväxtsamhället går betydligt längre än de flesta ledande miljöpartister vågar göra. Detta är en sida som vi knappast sett från en socialdemokrat med centrala uppdrag inom partiet tidigare.

Kajsa lär dock inte bli partiledare, inte i denna vända i alla fall. Men en som faktiskt bara under de senaste dagarna seglat upp som en allt starkare kandidat utan att ännu tillhöra de allra hetaste är den förra miljöministern Lena Sommestad. Lena är inte lika tydlig i sin kritik av tillväxten som Kajsa, men ändå tydlig med problemet. Hon anser att vi behöver vara tillväxtkritiker, att vi har ett rejält tillväxtproblem som vi behöver hantera och att vi kan leva med en god standard utan fortsatt tillväxt i den rika världen.

Det finns också en snabbväxande rörelse inom socialdemokratin som lyfter fram Lena i partiledarracet, hem- och Facebooksidor startas, allt fler bloggare lyfter henne som det bästa alternativet och en namninsamling är igång som på några dagar samlade över 1 000 underskrifter. Även lokala S-märkta ledarsidor har börjat uppmärksamma Lena, Jenny Wennberg på Arbetarbladet i Gävle skrev till exempel härom dagen:

”Det handlar om en kandidat som kommer kunna gå i Palmes fotspår och göra Socialdemokraterna till en framtidsinriktad folkrörelse med fokus på idépolitisk debatt och sakfrågor”.

Det är inte några små förhoppningar, men bakom dem finns en klokhet som annars är svår att finna inom socialdemokratin. Jenny fortsätter:

”Vad partiet behöver nu är en ordförande som kan restaurera partiet från grunden. Som kan skapa en Socialdemokrati som vill något mer än att vinna val.”

I Primegate lade näringslivet ner många miljoner för att S skulle forsätta vara tillväxtfanatiker. Det om inte annat visar på hur central tillväxfrågan är och kommer att bli. I framtiden kommer striden att stå mellan gröna medvetna tillväxtkritiker och liberala tillväxtkramare. Den närmaste tiden och partiledarvalet kan bli avgörande för vilken sida i den striden som Socialdemokraterna kommer stå på. Om de precis som i alla ekologiska strider tidigare hamnar med näringslivet eller om de kommer våga stå upp för en hållbar politik.

Med personer som Lena och Kajsa finns det i alla fall hopp om en annan socialdemokrati, en socialdemokrati som vågar se och ta tag i de långsiktiga överlevnadsfrågorna och inte bara stirra sig blinda på nästa valresultat. Frågan är bara om partieliten i valberedningen är redo för något nytt.

Fakta: 

Lennart finner det närmast obegripligt att Pär Nuder ens finns med i diskussionen om socialdemokraternas nästa ledare.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria