När kårobligatoriet avskaffades ansåg sig studentkåren i Växjö inte längre nödd att bekosta utgivningen av studenttidningen Sista brevet, där Petter Ericsson var chefredaktör. Då grundade Petter istället kultursajten Benshi.se. Första artikeln var en intervju med Horace Engdahl, vars syn på det svenska kulturklimatet har kommit att bli något av en ledstjärna för redaktionen.

– Han bor ju numera i Berlin och han menade att det i Tyskland finns ett utrymme att diskutera kultur på ett sätt som saknas i Sverige. Här ska artiklarna vara korta och bildmässiga, det handlar mer om nöjesjournalistik. Han sa en del bra saker som vi höll med om.

Petter Ericsson tar kultursidornas minskade utrymme för litteratur som exempel på var Benshi kan fylla ett tomrum.

– Det finns en väldigt stor nisch under de största författarna som har svårt att komma in på dagstidningarnas recensionssidor. När vi vill skriva om dem mottas vi med öppna armar. Men det är sådana som egentligen förtjänar uppmärksamhet i betydligt större sammanhang.

Benshi har funnits sedan april förra året. Redaktionen är utspridd och träffas ett par gånger per år, men kontinuerliga samtal hålls på en redaktionsblogg. Redaktionens åtta medlemmar är alla frilansskribenter och har kommit olika långt i sina respektive karriärer.

– Vi använder Benshi som plattform för att utveckla vårt skrivande och om vi gör det tillsammans blir det bättre än om vi hade varsin blogg, både besöksmässigt och genom att sporra varandra och ge respons på varandras texter.

Arbetet på Benshi är ideellt men alla får olika behov uppfyllda av sajten.

– För dem som inte har publicerats någon annanstans tidigare har det varit ett bra sätt att få in en skrivrutin, få respons och bli en del i ett sammanhang. För etablerade skribenter är det ett trevligt utrymme att skriva sådant de inte får tryckt i tidningar men som de är intresserade av. Till exempel Jonn Jeppsson som skriver om hårdrock i bland annat Close Up och Sydsvenskan. För oss intervjuar han serietecknare.

Vilka fördelar har ni som nättidskrift förutom att ni kan skriva långt och att det är billigt?

– Det är enklare än någonsin att nå ut till åtminstone några. Men för att få verkligt genomslag krävs det väldigt mycket. Vi försöker ha ett redaktionellt förhållningssätt och skriver på Benshi som om det vore till tryckt media. Någonstans är ändå målet att bli en tryckt tidskrift.

En ännu färskare kulturtidskrift är Kolet som lanserades den 1 mars. Flera av texterna handlar om 1960-talet, bland annat en artikel om den skotske anarkisten Stuart Christie som år 1964 blev arresterad när han bar på sprängmedel, avsett att döda Spaniens diktator Fransisco Franco.

– 60-talet är ett specialintresse för mig, berättar redaktören Jonas Stål, som har startat Kolet tillsammans med kollegan Andreas Gustavsson. Jag har varit insnöad på 60-talet länge och nu har jag tagit chansen att skriva om det. Men det kommer att bli vidgade vyer i magasinet när vi knyter fler skribenter till oss.

Förutom litteratur och musik vill Kolet lyfta fram just fascinerande människoöden och kultur som frodas under den kommersiella ytan.

– Tanken är att skapa ett rum där saker och ting får ta tid, plats och utrymme, säger Jonas Stål. Samtalet ska få styra längd och omfång. Nätet gör att vi inte är begränsade till ett visst sidantal. Magasinet blir en plats för eftertanke helt enkelt.

Till skillnad från vissa andra nätmagasin publiceras inte texterna i särskilda nummer utan artiklarna läggs upp kontinuerligt. Jonas menar att det ger en större frihet och gör att skrivandet känns mindre pressande. Planen är att vid årets slut samla alla texter i en antologi som ska ges ut i pappersformat.

Från början var också tanken att ge ut Kolet som tryckt magasin, men de ekonomiska ramarna satte stopp för det, berättar Jonas Stål.

– Drömmen är att komma i pappersformat, men eftersom vi är vanliga arbetare har vi inte pengarna som krävs för att kunna göra det.