Rörelsen för fri programvara är en social rörelse, med rötter i hackerkulturen, som eftersträvar att datorprogram inte ska ha några ägare. Detta mål går hand i hand med anarkins vilja att eliminera privat ägande.

Fri programvarurörelsen definierar fyra friheter som ska vara uppfyllda för att ett datorprogram ska vara fritt:

• Friheten att köra programmet, för ett godtyckligt syfte (frihet 0).

• Friheten att studera hur programmet fungerar och att anpassa det för sina behov (frihet 1).

• Friheten att vidaredistribuera kopior så att användaren kan hjälpa sin nästa (frihet 2).

• Frihet att förbättra programmet och att ge sina förbättringar till allmänheten så att hela samhället drar nytta (frihet 3).

Tillgång till källkoden är en förutsättning för frihet 1 och 3.

Fri programvarurörelsen har sina rötter i hacker-rörelsen som härstammar från Massachusetts institute of technology, MIT, under 50- och 60-talens stordatortid.

Hacker-etiken som uppstod under denna period framhävde praktiskt lärande som medel för nödvändiga lärdomar. Genom att plocka isär saker, undersöka hur de fungerar och använda dessa kunde mer intressanta saker skapas. De generella principerna för hacker-etiken inkluderar:

• Delande.

• Öppenhet.

• Decentralisering och misstro mot auktoriteter.

• Fri tillgång till datorer, information och allt som kan lära dig något.

• Världsförbättring.

Hackers ser alltså kunskapsutjämning, kollaboration och lärande som grunden i människans utveckling och framgång.

I datorteknikens begynnelse, på stordatorernas tid, följde källkoden med programmen. I de flesta fallen var programmen källkod, det vill säga de byggdes inte om till ettor och nollor som bara datorer kan läsa utan svårighet. Det gick alltså att studera och förbättra programmen efter eget tycke och behov. Under senare delen av denna tid slutade programvaruleverantörer att distribuera källkod, de började producera proprietär programvara.

I detta skede blir datorprogram en vara och privat egendom, något som i dag är den etablerade produktionsmodellen.

Problemet med proprietär programvara är att den isolerar användare från varandra. Användarna ingår i licensavtal som förhindrar delande och spridning, samarbete samt kollektiv förbättring. Dels hindrar detta individen från att utnyttja program till sin fulla frihet, dels hindrar det samhället från att tillsammans gå samman och dela, studera, förbättra och distribuera program.

Programmets användare, och samhället, är alltså på programmets ägares nåder om en förbättring är önskad. Inte nog med att användare själva inte längre kan förbättra programmet eller be någon annan kunnig; det är förbjudet att förbättra det!

På grund av den proprietära programvarans framfart grundades fri programvarurörelsen. Grundarna var människor som inte längre tolererade att ge upp sin, och i slutändans samhällets, frihet till förmån för privat ägande. Fri programvarurörelsen anser det vara oetiskt och asocialt att producera proprietär programvara, i och med att proprietär programvara degraderar användarna till konsumenter från nyfikna och kreativa individer.

Fri programvara har varit väldigt framgångsrik. Ett exempel återfinns i den spanska glesbygdsregionen Extremadura, jämförbar med Norrland. Spanska telekomleverantörer vägrade att bygga ut bredband till Extremadura då de inte ansåg det lönsamt. Regionsrådet beslutade då att dra bredband själva och baserade sin infrastruktur på fri programvara.

Extremadura använder fri programvara i all offentlig verksamhet, personalen utbildas i hur dessa program fungerar och används, bibliotek och skolor delar ut gratis kopior av fri programvara till besökare respektive elever och butiker i regionen erbjuds att använda en fri programvarulösning för sina kassasystem.

Vidare har regionen en egen GNU/Linux-distribution (liksom alla regioner i Spanien) och bidrar finansiellt till utvecklingen av fri programvara.

Andra regioner och institutioner som är inne på samma spår är Brasilien (där all programvara som används inom offentlig verksamhet eller finansieras av offentliga medel ska vara fri), många europeiska länder samt en hel del svenska myndigheter och kommuner.

Att använda proprietär programvara motverkar visionen om ett fritt samhälle utan privat egendom med delande och kunskapsutjämning samtidigt som gränsen mellan användare/konsument och utvecklare/producent suddas ut.

Fri programvara, som har likheter med anarkistiska tänkesätt, medför att datorprogram går från att existera som en privat ägd vara till att bli allmänt ägd egendom tillgänglig för alla och förvaltad av de som utvecklar den.

Nyligen startades Serengeti i Sverige: En e-postlista för de som sympatiserar med solidaritetsrörelsen och vill lära sig mer om fri programvara. Denna lista sätter programvara i ett ideologiskt perspektiv och bidrar till kunskapsutjämning inom, och praktisk hjälp (med att göra till exempel flygblad och hemsidor) till, solidaritetsrörelsen.

Du hittar Serengeti på https://lists.sac.se/cgi-bin/mailman/listinfo/serengeti/