Synpunkten


Anna Veeder
Fria Tidningen

Kan Egyptens frihet nå de afrikanska flyktingarna?

Sinaihalvön är ett turistparadis som drar till sig såväl israeliska backpackers, kristna pilgrimer, dykningsfantaster och den egyptiske ex-presidenten Mubarak, som tagit sin tillflykt till sin lyxvilla i Sharm el-Sheikh. Men Sinai är också huvudled för en omfattande och enormt lukrativ människosmuggling över den långa och svårövervakade gränsen mellan Israel och Egypten.

Enligt officiella israeliska siffror smugglade traffickingnätverken över 11 000 afrikanska flyktingar, de flesta från Eritrea och Etiopien, genom Sinaihalvön och in i Israel under 2010. Majoriteten lyckas ta sig över gränsen, medan ett okänt antal arresteras eller dödas på vägen. Organisationen Human rights watch har dokumenterat 28 fall där flyktingar skjutits ihjäl vid gränsen av egyptisk militär; mörkertalet kan vara flerfalt större.

Att kvinnliga flyktingar i många fall utsatts för sexuellt våld under vandringen genom Sinai har varit känt i flera år, men under 2010 fick israeliska människorättsorganisationer indikationer på att våldet och övergreppen mot flyktingarna ökat i takt med de summor som människosmugglarna lyckas pressa ur dem. I slutet av februari släppte Physicians for human rights – Israel (PHR) rapporten ”Gisslan, tortyr och våldtäkt i öknen” med vittnesmål från asylanter som anlänt till deras öppna klinik i Tel Aviv för att söka hjälp. 24-åriga K från Eritrea hölls som gisslan av smugglarna i 51 dagar i syfte att pressa hans släktingar på pengar. ”De som inte kunde betala hölls i en container, fastbundna i kedjor, och blev slagna. Fyra av dem som var i containern dog, inklusive barn.” Enligt egyptiska och internationella människorättsorganisationer kräver smugglarna mellan 3000 till 10 000 dollar för att släppa flyktingarna och ta dem över gränsen till Israel.

PHR vittnar också om en ökning av antalet kvinnor som anlänt till kliniken för att begära abort, och uppskattar att runt hälften av dessa blivit gravida efter våldtäkt. Skam, skuld och trauma gör att kvinnorna ofta är ovilliga att svara på frågor om sexuellt våld. Parallellt med PHR gjorde den israeliska människorättsorganisationen Hotline for migrant workers ingående intervjuer med 60 asylsökande, främst från Eritrea, som lyckats ta sig till Israel och internerats i Saharonim-lägret nära gränsen till Egypten. De utförliga vittnesmålen publicerades i rapporten ”The dead of the wilderness” (februari 2011) och innehåller fruktansvärda berättelser om tortyr, fångenskap, utpressning, systematiska våldtäkter och även hot om att utnyttja flyktingarna som levande organdonatorer:

”Jag betalade 3000 dollar till smugglaren Abdullah för att ta mig till Israel. Sedan begärde han ytterligare 10 000 dollar och torterade mig – han anslöt metallkedjorna till elektriciteten tills vi svimmade. Jag genomgick sådan tortyr i två och en halv månad, tills mina släktingar i USA, Europa, Saudiarabien och Sudan lyckades få ihop pengarna.”

”Abu Moussa ... sade att om vi inte betalade honom [ytterligare 5000 dollar] så skulle han sälja oss till organhandlare som skulle sälja våra njurar. Enligt honom kunde han få 25 000 dollar för varje njure.”

Människorättsgrupper som Agenzia Habeshia (Italien) och Release Eritrea (Egypten) uppdaterar kontinuerligt om flyktingarnas situation och även EU-parlamentarikern Judith Sargentini har engagerat sig i frågan. Tretton egyptiska människorättsorganisationer skrev i december under ett upprop till den egyptiska regeringen och krävde att smugglarna ska ställas inför rätta och flyktingarna skyddas.

Omvälvningarna i Egypten har dock försvagat statens kontroll över Sinaihalvön, och den egyptiska regeringen har i nuläget mer pressande ärenden på sitt bord än några hundra tillfångatagna och misshandlade afrikanska flyktingar. Tills vidare får flyktingarna fortsätta att berätta om sina plågor för människorättsaktivister i Israel – de som kommer fram.

Fakta: 

<h2>Anna Veeder är frilansskribent bosatt i Israel och fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Arkeologi som politiskt vapen

El’ad är de enda som verkligen fattat vilken enorm kraft som finns i arkeologin, konstaterar Yoni medan vi passerar förbi vakterna utanför ingången till den arkeologiska parken City of David. ”De enda – förutom vi.”

Fria.Nu
Synpunkten
:

Vänskap enda boten mot klinisk politisk depression

Gazakriget är över – för den här gången, bör tilläggas – och tillbakablickarnas och analysernas tid är kommen. Det israeliska satirprogrammet Eretz Nehederet (Underbart Land) beslöt sig i sin senaste sändning för att dela ut hedersbetygelser till dem som på olika sätt utmärkt sig i kriget. En av kandidaterna var ÖB Gabi Ashkenazi, som vann ”Fosforpokalen” och lovade att återkomma med priser från ”Haagfestivalen”. Den bitvis rätt skoningslösa kritiken bet, att döma av de många kommentatorer som lovade att ”aldrig se detta vänsterprogram igen”.

Fria.Nu

© 2026 Stockholms Fria