Konstprofessorn Lynda Morris är initiativtagare till Picasso: Fred och Frihet som tidigare har visats i Liverpool och Wien och som finns kvar på Louisiana fram till och med 29 maj.

En utställning som både väckt beundran och viss kritik.

Lynda Morris ville lyfta fram Picassos politiska engagemang och hon har sökt världen över efter verk som ger uttryck för detta. Utställningen visar verkligen på bredden i hans politiska måleri.

Och enligt konstkritiker har hans politiska och sociala engagemang aldrig lyfts fram på ett sådant sätt tidigare.

Kanske för att mycket har kommit att handla om hans rykte som kvinnokarl av stora mått?

Men efter den här utställningen kan ingen förneka att han var kommunist för att låna ett citat av Lynda Morris.

Utställningen som omfattar runt 100 verk, spänner från 1944 då Picasso gick med i franska kommunistpartiet till hans död 1973, och tilläggas bör att han faktiskt aldrig gick ur partiet.

Här finns stilleben med getskallar, där geten symboliserar syndabocken. Här finns döden och kriget i form av mänskliga kranium. Här finns de tre lite mer humoristiska målningarna där en katt drabbar samman med en hummer, skapade under Cubakrisen 1962.

Och här finns mörkaste svart i form av en hög med döda kroppar där ben och armar ligger hoptrasslade i en ångestdrypande svartvit hög. Målningen kallas Likhuset och är daterad 1944-45. Verket är delvis baserat på en dokumentärfilm om en spansk republikansk familj som mördades i sitt kök.

En stor avdelning ägnas åt fredsduvan. Att den hamnade på affischen för invigningen av Världskongressen för fred i Paris 1949 var dock Picassos vän Louis Aragons förtjänst som fått i uppdrag att välja ut ett lämpligt verk. Själv, berättas det, kunde Picasso inte förstå hur duvan kunde bli en sådan stor fredsymbol, eftersom ”det är en extremt grym fågel”.