Behovet av bin Ladin är så stort att all information som förminskar vårt älskade hatobjekt försvinner. Al-Qaida upphörde till exempel att fungerade som en operationell organisation redan i Tora Bora 2002. Det är i alla fall en utbredd uppfattning inom västerländska underrättelsetjänster.

Av de 400 aktiva medlemmarna som organisationen hade 2001 sägs bara 50 återstå. Det är huvudsakligen andrarangsfigurer. Undantaget var bin Ladin själv och Ayman al-Zawahiri. Ingen av dem har operationell förmåga. De hade problem att ens kommunicera med omvärlden.

Usama bin Ladin och al-Qaida har blivit franchiseterrorism. Lokala terrorister, som de som utförde attackerna mot Madrid 2004, hävdar att de är en del av al-Qaida då de vet att det automatiskt ger större uppmärksamhet i väst. Av politiska skäl har det dock varit omöjligt för Vita huset att öppet erkänna att underrättelsetjänsten sedan länge ansett att al-Qaida är besegrat.

Ett annat faktum är att bin Ladin aldrig varit efterlyst för attacken mot World trade center den 11 september 2011. Han fanns visserligen på FBI:s lista över USA:s mest eftersöka brottslingar, men kopplades till andra brott: attentaten mot amerikanska ambassader i Afrika.

Kanske kommer demokratiseringen av arabvärlden att leda till ökad extremism. Terrorism och demokrati hänger ihop, lite som avigan och rätan. Anarkisterna som smällde bomber i början av 1900-talet, Röda armé-fraktionen och andra terroristorganisationer – alla har de haft som verksamhetsidé att skrämma fram en viss politik.

Historien visar att demokratisering inte alltid är en tebjudning. Om och hur ikonen bin Ladin används i framtiden beror på hur de folkliga revolutionerna i arabvärlden kommer att utvecklas.