En libanesisk musikal och en fransk film om prostituerade på en bordell i början av 1900-talet. Startfältet för årets filmfestival i Cannes var blandat och färgrikt. Men det blev den skygge amerikanske regissören Terrence Malick (Badlands, Den tunna röda linjen) som vann Guldpalmen för Tree of life – en film med religiös symbolik som skildrar förhållandet i en familj, men också jordens uppkomst. Malick var inte på plats vid prisutdelningen.

Juryns ordförande Robert de Niro struntade i filmfestivalens bannlysning av Lars von Trier och gav priset för bästa skådespelerska till Kirsten Dunst i Melancholia. Hon tackade von Trier i sitt tal.

– Wow, vilken vecka det har varit. Tack till filmfestivalen för att de fortfarande lät filmen vara kvar i tävlingen. Och tack till Lars von Trier som gett mig möjligheten att vara så modig och fri i den här filmen, sade hon.

Juryns Grand Prix delades mellan Turkiets Nuri Bilge Ceylan för Once upon a time in Anatolia om vilsna poliser, och bröderna Dardenne för The kid with a bike (Le gamin au velo) som handlar om en pojke som överges av sin far. Jurypriset gick till franska Polisse, en film om poliser som utreder sexbrott mot barn. För bästa regi prisades danske Nicolas Winding Refn för filmen Drive.

Bästa manliga skådis var enligt juryn Jean Dujardin i den mycket annorlunda svartvita stumfilmen The artist som handlar om en stumfilmsstjärna som börjar dala när ljudfilmen kommer. Två stora förhandstippade favoriter, Lynne Ramsays We need to talk about Kevin och Pedro Almodóvars The skin I live in fick gå hem tomhänta.

De svenska bidragen gick bra, tre var uttagna till den separata sektionen Director’s fortnight. Ruben Östlund fick priset Coup de coeur för Play, om ett gäng unga svarta pojkar som rånar vita killar genom att gillra en retorisk fälla, ”brorsantricket”. Den har sålts till sju länder och har svensk premiär den 11 november. Filmen fick varma applåder från en samlad internationell presskår men anklagades också för att vara rasistisk.

– Det grövsta är väl att någon sa att det var en propagandafilm för Marie Le Pen. Många har reagerat eftersom det handlar om svarta killar som rånar vita. Men det här är fördomar som finns i samhället, ofta handlar det mer om klasskillnader och jag ville skapa en vilja att diskutera ämnet, säger Östlund.

Även kortfilmerna Las Palmas av Johannes Nyholm och Killing the chickens to scare the monkeys av Jens Assur fick positiv kritik. Las Palmas handlar om ettåriga bebisen Elmi som beter sig som en stereotyp charterresenär, super sig full och röker brass. Trailern på Youtube har redan setts av över åtta miljoner.

Jens Assur började som fotograf på Expressen och debuterade med flerfaldigt prisbelönade Den sista hunden i Rwanda 2005. Hans nya film handlar om dödsdömda i Kina.

– Jag såg ett foto som en brittisk tidning smugglade ut från Kina. Det visar människor innan de ska avrättas i en sal. Deras fångvaktare står runt omkring och skrattar och pratar. Den bilden förföljde mig i flera år. Till slut insåg jag att det gick att göra en film av det, säger Assur.

Bland filmerna som väckte debatt märktes dokumentären Unlawful killing om prinsessan Dianas död samt franska La conquête om president Sarkozy. Priset i sidosektionen Un certain regard delades mellan Andreas Dresdens mycket starka Stopped on track (Halt auf freier strecke), om en döende cancersjuk man, och koreanske Kim Ki-duks Arirang.