Bin ger växtligheten en extra skjuts genom att de sprider växtpollen i sin jakt på nektar. Under sommaren samlar bina så mycket nektar att det går att ta tillvara den honung som producerats. Här kommer biodlarna in i bilden. En av dem är Stephan Noll i Syding Ösby utanför Alunda i Östhammars kommun. Med van hand skär han bort bitar från en bibostad full med drönarbin. Arbetet visar sig vara ett nödvändigt ont för att hålla sjukdomsspridande kvalster i schack – som den fruktade varroan.

Till Stephan Nolls glädje hittades nästan inga kvalster under veckans kontroll, vilket pekar på att den biologiskt skonsamma bekämpningen med oxalsyra fungerar över förväntan.

– Mycket bra, säger han och visar upp det enda lilla svarta kvalstret som han hittat i den första bikupan.

– Varroan är ett elände som kan slå ut bisamhällen totalt, säger Margareta Söderqvist, granne med Stephan Noll och än så länge aktiv biodlare, även om hon valt att trappa ner.

Under senvåren och försommaren är det full aktivitet i bikuporna. Bidrottningen kan lägga upp till 2 000 ägg per dag.

– Vädret har stor betydelse för hur aktiva bina är. Regn och blåst är inte så gynnsamt när bina ska samla föda, säger Margareta Söderqvist.

Samtidigt ska flera yngel växa till sig och bli vuxna bin. Många bin ger goda förutsättningar för växtodling, exempelvis äppelträd.

– En del flyttar bikupor till odlingar för att få fler pollineringar, bland annat gynnas oljeväxterna raps och rybs av bin. För samhället är värdet av pollineringen mycket högre än värdet av honungen, säger Margareta Söderqvist.

Det är av den anledningen som hon arbetar lokalt för att få fler att bli biodlare. I egenskap av ordförande i Olands hushållningssällskap har Margareta Söderqvist kallat samman Frösåkers hushållningssällsskap, Östra Upplands biodlarförening och Studieförbundet vuxenskolan. För drygt två veckor sedan beviljades de 15 200 kronor i bidrag av Leader Upplandsbygd för ett projekt som ska främja kontakter mellan biintresserade och aktiva biodlare.

Hon ser positivt på möjligheterna att få fler biodlare i området, bland annat på grund av att staten främjar biodling eftersom verksamheten gynnar Sveriges biologiska mångfald.

Men allt är inte positivt. Varroakvalstret ställer på sina håll till så stora problem att biodlare i Sverige ser sig tvungna att använda kemiska bekämpningsmedel. I branschen pågår en het debatt i frågan. Importen från låglöneländer är ett annat problem. Biodlarna i Syding Ösby använder sig av en medelväg – varken kemiska bekämpningsmedel eller Kravmärkta ingredienser.

– Vi kan inte klassa vår honung som ekologisk. Då behöver vi köpa ekologiskt socker till vinterfodret, vilken kostar mycket mer än vanligt socker. Och man kan fråga sig hur pass ekologiskt det är när det ekologiska sockret kommer från Sydamerika, säger Stephan Noll.

Margareta Söderqvist håller med. Istället marknadsför Syding Ösby-gruppen sin honung som uppländsk och närproducerad när de är ute på marknader och liknande.