– Jag lyckas alltid göra min publik förvirrad, jag vill att åskådarna ska bli berörda, säger Ruben Östlund.
När hans film valdes ut sade chefen för kategorin Director’s fortnight att det var en film han själv önskade att han hade gjort. Den 37-årige filmregissören från Styrsö i Göteborg är redan ett hett namn. Det började med filmen De ofrivilliga som 2008 valdes ut till Un certain regard. 2010 vann han en guldbjörn i Berlin för Händelse vid bank. Nu är han tillbaka i Cannes och intresset är stort.
– Det roliga den här gången har varit att kunna prata om innehållet i Play, vad jag vill ha sagt med filmen, och inte att gå på röda mattan, säger Ruben Östlund.
Värmen är tryckande nere vid Franska rivieran. Palmerna vajar längs Croisetten som är fylld av filmfolk och nyfikna. Vi sitter på Skandinaviska terrassen som är knökfull. Nordiska produktioner är populära.
– Svensk film har blivit ett riktigt varumärke, svenska filmer efterfrågas på världens alla filmfestivaler just nu, säger Pia Lundberg, utlandschef på Svenska filminstitutet och på plats i Cannes.

Ruben Östlunds film Play bygger på verkliga händelser. Ett gäng unga svarta pojkar rånade vita killar vid upprepade tillfällen i centrala Göteborg. Rånen utfördes inte genom hot och våld utan pojkarna gillrade en retorisk fälla,”brorsantricket”, där de tävlar om prylarna. Filmen har fått varma applåder från en samlad internationell presskår men också anklagats för att vara rasistisk.
– Det grövsta är väl att någon sade att det var en propagandafilm för Jean Marie Le Pen. Eftersom det handlar om tre svarta killar som rånar vita har många reagerat negativt. Men det här är fördomar som finns i samhället, ofta handlar det mer om klasskillnader och jag ville skapa en vilja att diskutera ämnet och reflektera över situationen, säger Ruben Östlund.
Han gjorde ett femtiotal intervjuer med både förövare och offer innan han började filma Play. Som förebild i yrket nämner han Roy Andersson. Han säger själv att han inte är perfektionist.
– Vi improviserar väldigt mycket. När jag sitter och skriver på en film skapar jag en bild av hur filmen ska bli men sedan omvärderar jag ofta mina åsikter.

Play är inte den enda svenska filmen som visats i Cannes. Till Director’s fortnight uttogs även Jens Assurs Killing the chickens to scare the monkeys och Johannes Nyholms kortfilm Las Palmas.
Jens Assur började som fotograf på Expressen och debuterade med den flerfaldigt prisbelönade kortfilmen Den sista hunden i Rwanda 2005. Hans nya kortfilm Killing the chickens to scare the monkeys är en film om dödsdömda i Kina.
Göteborgaren Johannes Nyholms Las Palmas handlar om ettåriga Elmi, som beter sig som en medelålders kvinna på charterresa, super sig full och röker brass. Under Göteborgs filmfestival vann Las Palmas kortfilmspriset Starsladden och blev en riktig snackis. Trailern på youtube har redan setts av över åtta miljoner.
– Den har gått hem hos de flesta men framför allt hos tyskar, amerikanare, engelsmän och holländare som kan känna igen situationen.
– Fransmännen har dock inte varit lika entusiastiska, de har kanske inte riktigt har samma förhållande till chartern, säger Nyholm.