– Vi vill vidga vyerna och visa att somalier är som vilken folkgrupp som helst, säger Roda Hassan.
Somalier kan inte simma är en annorlunda pjäs, ingen i ensemblen är vana skådespelare och det är deras egna historier som står i fokus. Roda Hassan var med från början, i vad som började som ett projekt hösten 2010. Då ordnades berättelsekvällar, diskussioner och filmvisning med somaliska ungdomar. Projektet drivs i Göteborg och i Stockholm. I Göteborg är Roda Hassan projektledare, men också en av ensemblemedlemmarna. Hon berättar att djupintervjuer har gjorts med ensemblen, där de pratat om vad de gått igenom i sina liv.
– Det känns bra att det är våra egna berättelser, eftersom det blir mer inlevelse och eftersom det är något vi vet något om, säger Roda Hassan.

Sara Wikström är regissör och ledde djupintervjuerna. Hon berättar att det mesta av materialet i pjäsen kommer från ensemblen. Det handlar om deras upplevelser, fördomar och drömmar.
– Det är svårare när det är så personligt, det här är dokumentärteater mer än något annat, säger hon. Pjäsen handlar också om folks förväntningar och hur man blir sedd som somalier i Göteborg.
– Jag tycker väldigt mycket om att en grupp som inte ofta får stå i strålkastarljuset får göra det här, säger Sara Wikström.
Publiken kommer att få höra historier som man inte tror är sanna. Sara Wikström berättar till exempel att en somalier kan vänta sig att bli mött med uttryck som ”neger” under en vanlig spårvagnsfärd.
– Vi ska inte påstå att vi inte har främlingsfientlighet i Göteborg, säger hon.

Somalier kan inte simma utspelar sig på Landvetter, huvudpersonerna kan inte ta sig någonstans på grund av askmolnet. De vill vara kvar och vara någon annanstans samtidigt. De älskar och hatar Sverige för att Sverige älskat och hatat dem. De börjar berätta för varandra om framtidsplaner och besvikelser. Men mest av allt börjar de prata om fördomar de upplevt.
– Vi vill inte avslöja för mycket. Man får komma och titta, säger ensemblemedlemmen Hassan Abdi.

Det har varit mycket pusslande under projektets gång. Ensemblen har jobb och skola att gå till och gör detta ideellt på fritiden.
– Det är helt enormt att de lägger ned så mycket tid, säger regissören Sara Wikström.
Roda Hassan säger att det enda som varit jobbigt med projektet har varit allt repeterande.
– Men det lönar sig i slutändan.
Hassan Abdi håller med. Han vill uppmana alla att komma och titta på föreställningen. Och han hoppas att publiken ser sina medmänniskor annorlunda när de går därifrån.
– En fördom mindre, då har jag gjort mitt jobb, säger han.

Hur ser framtiden ut?
– En dröm är att träffa gruppen om några år och göra en ny pjäs, där vi ser om samhället förändrats, säger föreställningens regissör Sara Wikström.