Ögonblicksapparaten består av arbetsanteckningar och skisser ur sångerskans och poetens arbetsprocess från 2008–2009 mellan utgivningen av två skivor. Originaltexterna varvas med den svenska översättningen av Kristian Carlsson. Det är en samling fragment och slutgiltiga versioner av låttexter samt dikter och detta är Julie LaMendolas första bok. I boken finns även en cd med ett urval av låtar från bandet Ching chong songs album och låtar från Julie LaMendolas första soloalbum som också är hennes debut som soloartist.

Förutom att Julie LaMendola skriver dikter, sångtexter och sjunger tillhör hon även Nature theater of Oklahoma. I samband med releasen av Ögonblicksapparaten i april uppträdde Julie La Mendola tillsammans med Ching ching på Victoriateatern. Att se Julie LaMendola på scen och höra hennes klingande skratt är något helt annat än att läsa hennes debutbok. Boken ger ytterligare en dimension till hennes konstnärskap och särskilt teckningarna berör, samtidigt är det också teckningarna som får mig att ifrågasätta vad som ska publiceras och inte. Skisserna är naiva, men med en allvarlig underton.

LaMendola är poet och jag tror inte att Madonnas arbetsanteckningar hade hållit för publicering i den här formen – eller så är det precis tvärtom att hennes texter hade blivit intressantare. Jag vet inte. Jag vet inte heller om Julie LaMendolas bok tillför tillräckligt mycket. Boken är bra, med många lysande reflektioner både på skivan och i boken: ”I used up my smarts when I was 15.” Ögonblicksmaskinen är bra på att fånga ögonblick. ”When this girl is at church something in her brain tells her body to be stiff as a candle stick, and she falls down” och ”the flowers grow wether you believe in them or not”.

Men det som LaMendola gör på scen är så mycket mer än hennes debutbok – och även om man inte kan jämföra de två uttrycksformerna är det svårt att låta bli. Julie LaMendola är suverän som artist på scen och hennes röst fantastisk. Det är helt enkelt inte lika givande att ta del av hennes texter och illustrationer i bokform som att höra och se henne framföra dem live.

Boken är en intressant satsning men tyvärr kan jag inte låta bli att jämföra de olika grenarna i Julie LaMendolas konstnärskap. Detsamma gäller översättningen till svenska, som känns platt jämfört med originalet.