Så gick ännu ett Urkult från våra
liv och kommer aldrig åter. Men det skapade oförglömliga minnen
och känslor. Det regnade under i stort sett hela festivalen. Vi
plaskade i lera och vattenpölar, fick regndroppar i maten och
somnade och vaknade till smattrandet mot tältduken.

Men musiken och kärleken värmde. Och
de omtalade eldarna förstås. Inne på danslogen kunde vi få torka
en stund, om så till tonerna av Kvartet Traktor eller Nordic. Och
visst kan vi överrösta en mullrande åska med våra applåder.
Visst kan vi matcha det strilande regnet med våra glädjetårar och
kanske en och annan besviken tår, för sådant hör till.

Väärt från Gällivare och Umeå är
ett band som bara blev till, sprunget ur musikalisk nyfikenhet och
kärlek till musiken. De fyra medlemmarna visade sig vara en bra
kombination och Väärt drar nu land och rike kring, snart med en ny
skiva i bagaget.

Det norrländska vemodet, ackompanjerat
av folkliga toner och elektroniska beat, suger tag i
festivalbesökarna som skrattar mot regnet och stampar takten i
lerpölarna. Spelningen gästas av musiker från Skatorna och
Kultiration och det hela blir en vacker början på Urkults
avslutande dag.

Sver och Snakka San är den största
överraskningen för mig. En galen mix av reggae folkmusik gör att
jag inte kan slita mig. Det är just sådana här akter som gör
Urkult så speciellt; man hittar alltid ny musik.

Gitarristen från Väärt, Johan Airijoki, tog sitt eget
band Airijoki och Laservågen till danslogen lite senare under dagen
och det blev ett litet kärleksmöte mellan band och publik.
”Finingar”, sa Johan Airijoki och blickade ut över publiken.
”Finingar” tänkte vi, visslade och tjöt, och det är väl så
en vacker kärlekshistoria kan börja. De där texterna kan få den
mest råbarkade att börja gråta, det är något som är säkert. Något annat som är säkert är att Airijoki och Laservågen
har fått ett stort gäng nya fans som bara väntar på en spännande
fortsättning på romansen.

Kärlek är ändå ett av nyckelorden
på Urkult. Nordic konstaterade att deras bästa spelning hade varit
på Urkult för två år sedan. Men var det någon publik som kunde
tänkas slå det så var det årets. Och hade inte festivalen tagit
slut sent på lördagsnatten efter polskedans och jammande så hade
nog publiken varit där än i dag.

För det är väl så de gamla sagorna
alltid slutar...?