På en del fabriker har ledningen satt upp hönsnät i trappor och fönster så att arbetarna inte ska kunna impulshoppa ut ur tillvaron. Andra omkommer i bränder för att arbetsköparna av snålhet inte uppfyller elementära säkerhetsregler. Ännu vanligare är att fabriksarbetare förgiftats av kemikalier därför att arbetsköparna inte vill lägga ett par kronor på skyddsmasker.

Många av de kineser som har satt ihop min Ipad hör till dem som drabbats. Enligt arbetsköparen – underleverantörer till det amerikanska dataföretaget Apple – är de friska nog att klara sig utan vård, men uppenbarligen för sjuka för att få arbeta kvar.

Varma anhängare av kapitalism brukar framhålla detta som ett nödvändigt ont för att utveckla Kina. Och att livet som småbonde inte är ett bättre alternativ. Så gör även den italienska ekonomen Loretta Napoleoni i sin bok Made in China. Den nya ekonomiska supermakten som nu utkommit i Margareta Zetterströms habila översättning.

Napoleoni ställer den högst relevanta frågan om demokrati och kapitalism är den mest effektiva kombinationen. Kina har visat sig betydligt mer dynamiskt än Europa eller USA de senaste tjugo åren. Det beror på Deng Xiaopings ”geniala” version av kommunismen, hävdar Napoleoni.

Hon beskriver utförligt med vilken handlingskraft Kina gör massiva investeringar i morgondagens miljöteknik och infrastruktur medan västvärlden går fram i lugnare takt och kastar bort pengar på vapen och ett parasitärt finanssystem och ibland inte förmår fatta några beslut alls.

Ett av grundproblemen i USA är att finansiella risker inte återspeglar marknadens lagar utan bygger på personliga relationer inom en elit där de högsta offentliga ämbetena innehas av personer från bankvärlden. Bokens bästa partier handlar om de finansiella aspekterna av globaliseringen, vilket kanske inte är så konstigt då Napoleoni bland annat har arbetat åt Internationella valutafonden.

Dessvärre är Napoleonis bok full av logiska kullerbyttor. Prozac är en fullständigt verkningslös medicin, hävdar hon, för att i nästa andetag påstå att psykoanalys till skillnad från ekonomi är en modern vetenskap just för att för den tar hjälp av Prozac.

Den här typen av nonsensresonemang återkommer också i flera av bokens viktigare och återkommande teman. Som att Kina har en 5000 år lång demokratisk tradition och inte bara fortfarande är kommunistiskt utan dessutom går mot ett klasslöst samhälle. Stundtals är det underhållande, lite som Samuel Beckets absurda teater, och kan som den också stämma till eftertanke. Men det finns bättre böcker om globaliseringen och Kina.