Räfven brukar placeras in under etiketten balkan eller klezmer men gruppen själva är inte särskilt förtjusta i att genrebestämma sin musik.
– Vi är ju åtta svennar så utåt sett kan vi ju ses som en väldig homogen och svensk grupp, men det är aldrig så enkelt. Det är lite grejen med att kalla skivan för Svensk kultur. Vad är egentligen det? Vi är svenskar som sysslar med kultur som är influerad av andra kulturer. Ändå är vi en del av den svenska kulturen, säger Jonas Lundberg.
– Jag tror någon kom fram till att hambo är det enda som egentligen är svenskt. Polskor brukar ju betraktas som något svenskt men det är ju i grunden polsk musik som är anpassad efter Sverige, säger Rasmus Blanck.
– Kultur påverkas ju av olika influenser och förändras hela tiden, understryker Johan Dahlkvist.
I köket, längst upp i lokalen Räfven delar med tre teatergrupper, träffar FRIA fyra av de åtta räfvarna för att prata om Svensk kultur, både skivan och företeelsen. De menar att det finns en poäng med att det är svårt att definiera exakt vad svensk kultur är och till skivan finns även ett förord om begreppet, skrivet av tidningen Expos chefredaktör Daniel Poohl.

Tanken på att göra en skiva som tydligt tar ställning mot osund nationalism och Sverigedemokraternas syn på svensk kultur kom förra hösten. De berättar att de i bandet har ganska olika syn på politik men i samband med valet som tog in Sverigedemokraterna i riksdagen var alla lika upprörda över partiets framgångar.
– Temat för skivan var klart från början i och med det, berättar Martin Nurmi.
De känner starkt för det, ändå ser de inte Räfven som ett politiskt band.
– Samtidigt är ju inget helt frikopplat från samhället, och det är ju tydligt med denna skivan, säger Martin Nurmi.
– Räfven är ett band med ett väldigt tydligt kärleksbudskap så på så sätt är det självklart, säger Johan Dahlkvist.
Att titeln i sig kan missförstås av dem som kanske inte känner till bandet sedan tidigare tycker de inte gör något. Efter ett par takter förstår nog publiken budskapet även om musiken är instrumental, menar de.
– Det hade varit kul att göra ett undercovergig på en SD-fest, säger Jonas Lundberg och skrattar till. Men de måste ju ändå uppskatta oss på något sätt, vi sprider ju det svenska varumärket utomlands.

Senast de gjorde det var i början av september då de under en vecka besökte Japan, och i ett litet rum i lokalen hänger deras scenkostymer, ännu inte tvättade efter den intensiva veckan. De hade fullt upp och hann med både intervjuer, whiskyprovningar och livespelningar i Osaka, Nagoya och Tokyo.
Räfven har lyckats bli väldigt populära i Japan och dessa varma känslor är ömsesidiga, de pratar nästan i munnen på varandra i ivern över att lovprisa den japanska publiken.
– De är helt otroliga, och så fina. Vi fick höra innan att vi inte skulle vänta oss några applåder, att japaner är lite tillbakadragna, men det var tvärtom, tokröj från första början. Dessutom var det som om de hela tiden tackade oss för att vi var där. De gav oss till och med fina presenter efter spelningarna. Hur ofta händer det på Pustervik? säger Johan Dahlkvist.
För ett band som började som gatumusiker kan det verka som en kontrast att spela på festivaler och i stora konsertlokaler ute i världen. Räfven har växt, men de små gatumusikanterna inom dem är inte borta.
– Det händer rätt ofta att jag ställer mig på gatan och spelar lite, även när vi är ute på turné. Det är häftigt, vad som helst kan hända och man träffar mycket roligt folk, säger Martin Nurmi.
Överhuvudtaget gillar de kontakten med publiken, säger de.
– Och vi har ju spelat på spårvagnar också, då kommer man också nära folk. Och vi gillar att spela på syltor, riktigt små ställen, säger Jonas Lundberg.

Även om Räfven blir allt större ute i världen, borde ändå bandet mellan dem och Göteborgspubliken betraktas som speciellt. Och på skivans releasefest på Trädgårn i slutet av september förväntas glädje, fest och röj. De har bjudit in gästartister som de har lärt känna under turnéer runtom i världen, som bandet The Great Malarkey och luftakrobaten Marta Chaves, för att fira skivan ordentligt.
– Ja, man måste vara generös mot sin publik, tycker Jonas Lundberg. De ger oss en massa så vi vill ge dem något också. De ska få en rejäl fest.