FRIA har pratat utställningar och barnverksamhet med Philippa Nanfeldt, som är intendent för pedagogiken på Göteborgs konstmuseum, och Christine Mars, pedagog på Arbetets museum i Norrköping. Det visar sig att barnperspektivet inte bara är en plikt eller envägskommunikation med yngre generationer. Tvärtom har museerna mycket att lära av barnens perspektiv. Båda två säger bestämt att man genom att tänka på barnen i arbetet med utställningar gör museerna bättre.

– Vår målsättning i dag är att tänka in pedagogiken redan i planeringsstadiet av varje utställning vad gäller urval, hängning och presentation, säger Philippa Nanfeldt. Men enligt traditionen har det inte varit så. Barnperspektivet påverkar alla positivt genom att museet blir mer lättillgängligt.

Från Arbetets museum berättar Christine Mars att de i första hand arbetar med att hitta barnens ingångar i de redan existerande utställningarna. Men under 2010 hade de också en utställning som tydligt riktade sig specifikt till yngre barn. Mysteriet med staden hade de populära barndeckarna i Lasse-Majas detektivbyrå som huvudpersoner.

– Det var speciellt för annars vänder vi oss ofta till äldre målgrupper. Uppdraget var att presentera Kommunals olika yrkesgrupper, och barnfamiljerna blev huvudmålgruppen för utställningen. Vi skalade bort allt annat och använde barnperspektivet rakt igenom. Det blev en hjälp för oss och vi lärde oss mycket, för det som barn går igång på, det gillar vi vuxna också. Det blir på riktigt.

Men behövs verkligen speciella utställningar för barn? De tycks ju ofta vara experter på att själva hitta sina öppningar i allt de ser i sin omgivning. Christine Mars säger att hon skulle vilja vända på frågan. Hon undrar om museerna egentligen klarar sig utan barnen. De utmanar och öppnar museernas perspektiv.

Philippa Nanfeldts motto är att nästan all konst funkar för alla, om den bara presenteras på rätt sätt och kopplas till barns och ungdomars verklighet.

Christine Mars berättar att det kan vara en stor utmaning att hitta bra ingångar för barn till de olika delarna av museet. Till det nya EWK-museet har det varit svårt att locka barn- och ungdomsgrupper. EWK var ju politisk tecknare och många besökare kommer för att de minns hans bilder ur dagspressen. Men väl på plats uppskattas bilderna av yngre besökare som ser dem med andra ögon än de som vuxit upp med dem.

– För EWK har vi ett långsiktigt mål att hitta vägar för barn och ungdomar som gör att de får upptäcka bilden som uttryck. Till sommaren kommer vi ha en utställning där EWK möter Rune Andreasson. Det kan bli en möjlighet för fler att upptäcka EWK:s bilder eftersom barn känner igen Bamse, säger Christine Mars.

– Men egentligen tror jag inte att något är för svårt för barn, tillägger hon.

Annars satsar Arbetets museum främst på sin verkstad för barn, som hålls öppen under helger och lov. Där kan barnen arbeta med olika teman som anknyter till aktuella utställningar. Det finns flera fördelar med att arbeta praktiskt, inte minst att det att ofta hjälper till att skapa ett möte med de vuxna som har följt med barnen till museet.

Ett skäl till att museer i dag satsar på en tydlig barnprofil kan vara att konkurrensen från andra familjeaktiviteter är stark och att besökarna inte har samma förhållande till museerna som för bara 30 år sedan. För Göteborgs konstmuseum betyder det att antalet barn har sjunkit till en tiondel under en lovvecka, från 600 på 1970-talet till ungefär 60 stycken i dag. Antalet skolklasser och dagisgrupper har däremot ökat markant.

– Det fanns en annan kännedom om museerna tidigare hos en bredare allmänhet. I vår stressade tid vill många föräldrar ha enkla koncept som McDonald’s och lek- och busland. Folk reser också mer på loven och har mer att göra hemma, som att spela tv-spel, säger Philippa Nanfeldt.

Utvecklingen går också mot att pedagoger ges mer framträdande roller på museerna. Det finns dessutom museipedagogutbildning på universitet.

– Pedagogerna är de som är kvar i utställningarna och möter publiken efter vernissagen. Det räcker inte med ämnesexperter för att nå fram till besökarna, poängterar Christine Mars.

Philippa Nanfeldt är övertygad om att det ur ett demokratiskt perspektiv är viktigt att göra kulturen tillgänglig för alla.

– Museerna är och ska vara till för alla, säger Philippa Nanfeldt. Därför måste vi ge alla möjlighet att kunna ta till sig konsten och inte bara öppna dörren. Barnen är en viktig publik. De måste få kultur i olika former som ett komplement till förskola och skola och det mer konsumtionsinriktade utbudet.