Stockholms Fria

Knarksmugglarnas plågsamma vardag i Filippinerna

På Stockholms filmfestival kan man som vanligt ta del av film från delar av världen som annars lyser med sin frånvaro i biosalongerna. Joseph Israel Laban från Filippinerna skildrar livet för knarksmugglare i sin omskakande film Cuchera.

Cuchera är inte en spännande film om smuggling. Istället låter den publiken komma plågsamt nära den brutalitet och apati som ligger som ett raster över de människor som upplåter sina egna kroppar till att transportera obegripliga mängder droger.

Joseph Israel Labans första långfilm har europeisk premiär den 13 november på Stockholms filmfestival och tävlar om utmärkelsen Bronshästen. Han är journalist i grunden och berättar att filmen, som utspelar sig i Manilas kåkstäder, baserar sig på verkliga händelser och personer. Han började reflektera kring ämnet för ett antal år sedan och har utvecklat det i flera dokumentärfilmer för den filippinska televisionen. Censuren inom filippinsk tv är dock mycket strikt och det var svårt att komma runt restriktionerna i det formatet.

– Det går inte att berätta om ett sånt här känsligt ämne i tv, säger Joseph Laban, så jag ville ta chansen att göra det i en långfilm. Det är svårt att göra den här typen av film i Filippinerna. När jag började göra research drog det uppmärksamhet till sig från vissa falanger som inte vill exponera frågor om drogmissbruk, och det förekom också motstånd från vissa tjänstemän i regeringen.

Så småningom lyckades Joseph Laban få tag i den nödvändiga informationen, men det är fortfarande svårt att finansiera oberoende filmer som sällan leder till kommersiella succéer.

Navet i Cuchera är Isabel, en före detta prostituerad och drogkurir som nu själv rekryterar framför allt ungdomar för att transportera droger till Kina. Hon är en befriande komplex karaktär, skoningslöst affärsmässig men samtidigt ångestriden över sina beslut som förvandlar unga människor till förvarare av drogkapslar, ”drug mules”.

Den sociala situationen, med brist på annat än förnedrande arbete, förvandlar alla till offer som inte ser någon annan utväg. Kanske blir detta till och med ett sätt att ta kontroll över sitt liv, att betala av en skuld och sedan kunna börja om. Förutsatt att vågspelet avlöper som planerat.

Joseph Laban berättar att karaktären Isabel, som spelas av Maria Isabel Lopez, till stor del bygger på en verklig person som han intervjuade för en av sina dokumentärer. Övriga skådespelare är en mix av professionella och amatörer, och en del av dem kommer själva från den miljö som skildras. Detta och de sjabbiga omgivningarna, speciellt hotellet där drogkapslarna byter ”värddjur” från ett rum till ett annat, bidrar till en realism som gör att tittaren inte kan värja sig inför filmens obehagliga scener.

– Den lokala publiken var chockad, berättar Laban, folk vill inte bli inblandade. Men det här är det största problemet i Filippinerna i dag och vi behöver belysa det. Publikens reaktioner överlag har dock varit uppmuntrande, förvånande med tanke på filmens känsliga innehåll. 90 procent gillar den och tio procent hatar den. Det är en grym verklighet, men mitt huvudsakliga mål har varit att göra en nödvändig film som visar sådant som inte får mycket uppmärksamhet annars.

Joseph Israel Laban kommer själv att besöka Stockholms filmfestival under några dagar. b

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria