I demokratins skugga rinner det svarta guldet

Alla känner till kreditkrisen, miljökrisen och resurskrisen men dessa tre kriser är endast symptom på en och samma: på penningkrisen, enligt Daniel Berg, forskare och doktorand i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.

– De liberala politikerna har vunnit striden om de ekonomiska begreppen. När Anders Borg förespråkar en inflation på två procent säger ingen emot för ordet inflation har blivit ett hegemoniserande begrepp. Vi antas alla ha ett gemensamt intresse av låg inflation. Men idag har västvärlden vad jag kallar en deflatorisk inflation med stigande priser på finansiella tillgångar som aktier eller bostadspriser i Stockholm, alltså en finansiell inflation, samtidigt som vi sedan 25 till 30 år har stagnerande eller sjunkande reallöner. Sammantaget har vi låg inflation. Begreppet inflation som det används idag döljer denna konflikt och därför behöver det omvärderas helt.

Det nuvarande finansiella systemet förutsätter ständigt ökande energitillgång för att upprätthålla sin ränta. När vi nu har allt dyrare olja, då de bästa fälten i världen sinat, kräver den finansiella inflationen allt mer arbete på annat håll för att kompensera för den dyrare oljan. Pensionsåldern höjs, sjuka måste arbeta, nedskärningar görs världen över. Men enligt Daniel Berg förvärrar neddragningarna problemet och gör ekonomin fortsatt oljeberoende. Istället föreslår han en aktiv grön industripolitik med hjälp av en expansionistisk penningpolitik.

– Ny och bättre teknik presenteras ständigt som enda lösningen. Men teknik är värdeneutral i sig. Det krävs demokratisk kontroll av den för att den ska vara en del av lösningen och inte problemet. Nya pengar presenteras också alltid som lösningen, men alltid till bankerna. Nya pengar kan antingen inflatera finanssektorn, som idag, eller inflatera den idag deflationsdrabbade realekonomin. Jag föreslår det senare.

Demokrati som kostar liv

Mellan 30 000 och 55 000 – det är det högst osäkra antalet liv som skördats i arabvärlden sedan den 17 december 2010 i kampen för demokrati. Under folkets slogan Försvinn! (arabiska Erhal!) föll diktaturerna likt dominobrickor i Tunisien, Egypten och Libyen och protester pågår i Syrien, Jordanien, Bahrain och många fler stater. En våg av demokrati sköljer över länderna kring Medelhavet och trots att den arabiska våren är i full blom hoppas många på sommaren medan vissa redan ser tecken på vinter. Men vägen till demokrati har sin egen gång.

– Det finns tre faser inom demokratiseringsteorin: mobiliseringsfasen (när folket mobiliseras), transitionsfasen (mellan det förra och kommande statsskicket) och konsolideringsfasen (när demokratin befästs), säger Isabell Schierenbeck, docent i statsvetenskap på institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet.

– Varje fas innebär risker som övergångsregimerna eller de nyvalda ledarna måste brottas med. Libyen och Egypten är inne i en sårbar process. Den kan leda till att nya demokratiska regeringar tillsätts utifrån demokratiska val eller att de får nya auktoritära regimer. Just nu befinner sig länderna i en period av total ovisshet.

Ett tidigare argument har varit att demokrati inte kan ske underifrån i Mellanöstern för att de inte skulle ha ett aktivt civilsamhälle.

– Området har betraktats som ett undantag i demokratiteorin för att demokrati inte fått fäste men nu ser vi att det delvis sker på ett liknande sätt där, även om det ännu är ovisst vad som kommer att hända i det långa loppet. Mellanöstern är alltså inte ett avvikande fall som man tidigare hävdat.

Kommer våren till Sverige?

Sverige anses vara det fjärde minst korrupta landet i världen enligt Transparency internationals årliga mätning från december 2011. Riksenhetens brottsutredning om korruption angående Moderaternas, Folkpartiets och Kristdemokraternas ”avknoppningar” av förskolor och hemtjänstenheter som tillhörde Stockholms stad och kan ha sålts för billigt, är dock ett exempel på att demokrati aldrig är självklart. Det kan även vara svårt i ett land med få människor att dra tydliga linjer mellan vänskap i olika nätverk och vänskapskorruption. I Sverige finns alltså redan ingredienserna som krävs för att en mer sjudande politik ska bli möjlig enligt Brian Palmer, socialantropolog och religionsvetare vid Uppsala universitet.

– Vissa tycker att problemen i Sverige inte är tillräckligt stora för att vi inte har något diktatoriskt förtryck och för att finanskrisen är tillräckligt begränsad. Men det finns inget enkelt, självklart samband mellan graden av förtryck eller av ekonomiska orättvisor och graden av protest. Jag tycker vi har tillräckligt med problem och lidande i Sverige med till exempel snabbt ökande ekonomiska klyftor, för att en Svensk vår ska vara aktuell.

Trots att svenskar har både anledning att agera och bättre förutsättningar för att göra det än människor i Mellanöstern, saknas en väsentlig pusselbit för att möjliggöra en svensk vår enligt Brian Palmer: medvetenhet.

– Den nuvarande regeringen är extremt medieeffektiv. Fredrik Reinfeldt sa till en journalist från Dagens Nyheter 2006 att han uppskattade George W. Bushs kampanjtema Medkännande konservatism (eng. Compassionate conservatism) under valet år 2000 och verkar själv ha inspirerats av den. Och han lyckas bra. För dagen efter att Fredrik Reinfeldt gör sin regeringsförklaring i oktober 2006, väljer till och med Aftonbladet att skriva om hur Sveriges statsminister går till Ica och handlar godis och chips som en helt vanlig småbarnspappa, istället för att belysa den uppenbara nyheten: att vi fick en tydlig överklassregering där den fattigaste av ministrarna hade tjänat mer än dubbelt så mycket som medelsvensken.

Att många känner och tror att det bara går bra för Sverige är enligt honom till stor del de dominerande mediernas fel.

– De framhäver Anders Borg som mannen vid rodret på skeppet Sverige, och att vi är skonade från världens stormar tack vare honom. Men en gigantisk samhällsförändring är på gång med förflyttning av pengar och makt till de som redan har mest.