– Det är konstigt att det krävs tillstånd för människan att få uppehålla sig på olika platser på jorden. I förlängningen handlar det om tillståndet att få vara. Att välja religion, sexualitet, politik eller etnicitet, säger Bill-Ove Jonsson.

En stol insydd i vitt tyg svävar i en bur. Runt buren hänger nycklar med namnen Till. Från och Från. Till. Installationen framkallar en känsla av dubbeltydighet mellan att vilja lämna något och att vilja komma till något. Att vilja lämna ett land för ett annat eller kanske en känsla för en annan. Verket heter Låt mig vara och det är upp till betraktaren själv att sluta cirkeln och svara på de frågor som verket väcker.

– I förlängningen handlar uppehållstillstånd om tillstånd att vara där jag är, den jag är och vad jag är, både fysiskt som i tanke och i ideologi. Men även om att bara få vara i fred, säger Bill-Ove Jonsson om sitt verk.

Bill-Ove Jonsson fick idén till projektet när han såg på Rapport. Inslaget handlade om apatiska flyktingbarn och han började fundera över meningen med att söka asyl och över rätten att få vara där man vill. Han är med i Gottsundabaserade ateljéföreningen Konstjord och tillsammans med de andra konstnärerna beslutade de att ha sin årliga utställning på temat uppehållstillstånd. I slutet av 2011 ställde de ut på biblioteket i Gottsunda.

– Utställningen gick så bra och vi tycker att den är värd fler besökare och att fler än Gottsundaborna ska ha möjlighet att se den, säger Bodil Gellermark från i ateljéföreningen Konstjord i Uppsala och en av de som ställer ut.

Utställningen emigrerade därför nyligen från biblioteket i Gottsunda till Å-huset i centrala Uppsala. Där, i det lilla huset från slutet av 1800-talet ställs de stora frågorna, samtidigt som vattnet från Fyrisån forsar fram utanför. Besökarna möts först av ett stort broderi av Anna Karin Svensson som föreställer människor, vissa med ansikten och andra utan.

Runt verket hänger utdrag ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Gästkonstnären Henny Linn Kjellberg har valt ut de artiklar som börjar med Alla, envar eller ingen. Med svart text på vit botten ger verket en känsla av talande enkelhet. Tunga ord med universella budskap om allas rätt till värdigt liv hänger skört på tunna plattor av porslinslera, skapade för hand och där varje bokstav lagts med omsorg.

– Vi tar deklarationen som självklar men när man tittar på artiklarna, läser dem, får man det rakt i ansiktet att den inte gäller alla människor, säger Henny Linn Kjellberg.