Med termen mise-en-scène avses egentligen allt som kameran registrerar och hur det registreras: kameravinkel, scenografi, ljussättning, rekvisita, skådespelarnas placering i relation till scenografi och ljus et cetera. Eftersom en stumfilm bara förmedlar de viktigaste replikerna i form av textrutor blir just mise-en-scène regissörens verktyg för att förmedla handling och stämning. På sätt och vis är det en berättarteknik som betror sin åskådare om att dra egna slutsatser.

Precis så är det med den underbara filmen The artist. Med en filmisk berättarglädje och ett storartat musikspår förstår jag prisregnet – bland annat tre Golden globes, fem Oscar och sju Bafta awards.

Ett klassiskt melodram ut i fingerspetsarna som inte bara är en film om en stumfilmsstjärna och hans problematiska position när ljudfilmen slår igenom, utan även något så ovanligt som en nyproducerad stumfilm.

Väldigt snabbt glömmer jag bort att det är en stumfilm jag ser. Så medryckande, emotionellt trovärdig och välberättad är den. Regissören Michel Hazanavicius leker med avsaknaden av ljud i filmen och använder sig av smarta lösningar för att förmedla information som vanligtvis anförtros dialogen.

Skådespelarensemblen är fantastisk med många stora namn i små roller. Jean Dujardin som spelar huvudrollen George Valentin lyckas med konststycket att göra ett nyanserat porträtt av en näst intill narcissistisk men ändå rörande stjärna som ser ungdomen och den nya tekniken blåsa förbi. Han lämnas i dammet med självföraktet och en stukad stolthet som sällskap till en ökande mängd whisky. Bérénice Bejo som spelar Peppy Miller, den unga stjärnan på väg upp, är charmig och rolig.

Överlag är The artist en förvånansvärt rolig film. Den känns på alla sätt och vis som en film som de gjordes förr, inte bara estetiskt och tekniskt, utan även med de känslokast av skratt och tårar som den klassiska melodramen är känd för.

För alla filmälskare är detta en verklig pärla. Men även för dem som bara vill se en välgjord film med hjärta och hjärna är The artist en otippad feelgood-film.

Med sitt utsökta bildberättande förtjänar den att ses på stora duken, så passa på så länge den går på biograferna!